Någon läsare uppmärksammar oss på att Blondinbella – som oförskämt la upp en screendump från Tjuvlyssnat förra veckan istället för att länka – helt enkelt tog en tjuvlyssning och era kommentarer från torsdag morgon och gjorde den till sin ”egen fundering” på eftermiddagen:

Även hennes egna läsare har uppmärksammat detta i kommentarerna till inlägget. Och nej, det är inget sammanträffande. Redaktionen vill hälsa följande: Det är ok att hänga på Tjuvlyssnat och få inspiration. Cosmopolitan, Skandia, politiker och många andra gör det.

Bella, you have to come out of the closet! (Om det hjälper kan vi låtsas att det är en fashion closet)

Vi på redaktionen fick ett mejl från tjejtidningen Cosmopolitan där de undrade om de kunde få lite citat från killar som pratade om tjejer. Det lät som lite bra PR, så vi mejlade över ett gäng tjuvlyssningar utan att tänka mer på saken.

Någon månad senare började vi få mejl från snälla läsare som var arga på att tidningen i stora rubriker angav att det var exklusiva samtal ”bara i Cosmo” som de publicerade. Utan att hänvisa till källan!

Jag mejlade tillbaka till deras redaktion och bad om en förklaring. De hävdade att läsare vanligtvis inte ser sånt eftersom de bläddrar snabbt, och de skulle skicka hem en tidning. Efter att ha sprutat på mig Paris Hilton-parfymen som ingick, började jag kolla igenom artikeln, och gav upp efter fem minuter utan att ha hittat källhänvisningen. När sedan Tapio – a.k.a handfatskissaren – tittade igenom tidningen fann han en pytteliten hänvisning till Tjuvlyssnat på sidan av artikeln – skrivet vertikalt – som man dessutom var tvungen att spänna ut tidningen för att se. Trots att deras redaktion hade strykit under den, kunde inte jag hitta den lilla texten, hur ska då en vanlig läsare kunna se det?

Vi får fortfarande in kommentarer och mejl från läsare om detta lurendrejeri. Nu är frågan hur vi ska agera? Ska vi låta det va, eller ska vi starta ett litet krig här? Och hur ska vi i så fall straffa dem? Ge oss förslag och tankar!

Marie: Spänn på dig kalashnikoven så länge!

Det börjar bli lite tjatigt med alla tester här på bloggen. Därför lovar jag att denna blir den enda. Idag! Hur många gånger passar de i det vita laget bollen till varandra?

Kommer ni ihåg de där 3D-bilderna (magic eye) som var poulära i början på 90-talet? Vissa kunde se det direkt, vissa fungerade det aldrig för, vilket ledde till en enorm frustration och kisandet resulterade slutligen i huvudvärk.
Idag fick jag se en sån bild fast enbart skapad av text. Kolla här (ny länk), ser ni vad det blir?

För er som inte vet hur man ser 3D-bilder finns en liten instruktion här!

En kompis kompis, som vi kan kalla för Tommy, letade efter en tv på Blocket. Efter att ha botaniserat bland ett gäng elektronik-länkar hittade han en som verkade bra, och åkte hem till säljaren för att titta på den. Döm om hans förvåning när säljaren visade sig vara Peter Magnusson – känd från bl a Hey Baberiba. Tommy kommenterade dock inte det hela, utan noterade det bara för sig själv. Han hade ju andra idoler.

När Tommy hade studerat tv:n från olika vinklar, trätt en nylonstrumpa över dess skärm, och till slut beslutat sig för att slå till, följde det obligatoriska pris-kriget.
”10 000”, sa Tommy.
”15 000”, sa Magnusson.
”11 000”, sa Tommy.
”14 999”, sa Magnusson.
”11 000”, sa Tommy.

Och så höll det på. Ända tills Magnusson tröttnade och sa: ”Okej, 13 000. Och då slänger jag med den här Hey Baberiba-dvd:n på köpet!”
Tommy, som inte brydde sig nämnvärt om att han skulle köpa en dumburk av just Peter Magnusson skruvade olustigt på sig. 13 000 och en dvd?
Efter en kort betänketid tittade han på tv-profilen och gav sitt svar.
”Okej. 13 000. Men dvd:n kan du behålla.”