Fulla av förakt

Nattbuss, Luleå

Det är fredagkväll och två personer, en tjej ~20 och en kille ~25, går på den sista nattbussen. Både tjejen och killen är berusade även om killen mest ser besvärad ut.

Killen (till tjejen): Jag betalar. Gå och sätt dig innan du ramlar ihop på backen.

Tjejen går och sätter sig. Killen betalar och sätter sig sen bredvid tjejen och suckar. Bussen hinner knappt rulla ut från busstationen innan någon trycker på stoppknappen.

Killen: Vad håller du på med?

Tjejen (sluddrigt): Men… Vi ska ju av här.

Killen: Nej. Det är en bit kvar att åka. Jag säger till.

Killen nickar till busschauffören som en ursäkt medan busschauffören nickar tillbaka och flinar. Resan går vidare men plötsligt trycker någon på stoppknappen igen.

Killen (högt och irriterat): Vad sa jag nyss?

Tjejen: Vi ska ju av här?

Killen: Nej! Jag säger till när vi ska hoppa av. (Han lutar sig tillbaka, suckar högt och mumlar) Fan… Det är ju som att ta hand om en 5-åring.

Resan fortsätter och stoppknappen trycks igen.

Killen (irriterat): Hur många gånger måste jag säga till dig att sluta trycka på stoppknappen där vi inte ska av?

Tjejen (säger argt samtidigt som hon går mot dörrarna): Far åt helvete!

Killen (följer efter tjejen och säger precis när de går av bussen): Detta är sista gången din pojkvän får åka i väg till en annan stad för att kolla på bilar! Du ger mig snart en stroke kvinna lilla!

Spårvagnsanekdot utan bromsspår

Spårvagn, Göteborg

Spårvagnsfärden går som vanligt, då föraren plötsligt ropar ut i högtalarna.

Föraren: Jag vill bara informera om att nästa stopp kommer att bli något längre, eftersom jag måste uppsöka naturen en stund.

Vagnen stannar och föraren försvinner in bakom ett träd. Efter en stund kommer han tillbaka och färden fortsätter som vanligt.