Acklimatiseringsperioden ligger för närvarande på cirka två år

Gröna linjen, t-bana, T-centralen

Tjej ~18 stiger in i en halvfull vagn. Hon tittar sig omkring för sittplats och ser en ledig bredvid kille ~20.
Tjejen (med norrländsk dialekt): Ursäkta mig, är den här platsen ledig?
Killen stirrar misstänkt på henne men nickar ja till slut. Tjejen sätter sig ner men killen bara fortsätter att stirra.
Killen: Du är inte från Stockholm, va?
Tjej: Nää…
Kille: Det märks.

133 reaktioner på ”Acklimatiseringsperioden ligger för närvarande på cirka två år

  1. Tiny skriver:

    Elna/#98,
    Störde mig också på det. Min sambo (fru om mindre än en månad) är från Härnösand och hennes dialekt(-rest) är inte särkilt lik hur man snackar i Piteå. Bra mycket mer skillnad än på t.ex. skånska och småländska (för att ta ett par allmänt accepterade dialekter).

    För övrigt,
    Det är faktiskt tillåtet att bara gå rakt igenom folk som omedelbart stannar när de klivit av tåg/tunnelbana/pendeltåg/rulltrappa alternativt inte låter folk gå av pendeln innan de skall på. Ny regel från 1 juli.

  2. annika skriver:

    jag frågar aldrig om jag får sätta mig brevid någon.. om någon skulle sätta sig brevid mig fast bussen är typ tom skulle jag undra om det är nått allvarligt fel på den personen haha. *norrlänning* (norrbotten)

  3. Stefan skriver:

    Undra hur svenskarna skulle klara sig med sitt ”personliga utrymme” om dom var tvungna att pendla i Tokyo ;)

  4. kristin skriver:

    är det bara jag som tycker att det här är totalt sönderdiskuterat ?

  5. Stefan skriver:

    Som någon före mig påpekade: Norrlänning? Jaha? Norrländsk dialekt? Det finns knappt. Det är som att säga till att en göterborgare och en skåning talar ”götländska”. Men, det är ju inte direeekt samma sak, lika lite som folk i Sveg, Bjurholm och Kummavuopio känner språklig samhörighet.

  6. Robin skriver:

    Haha. Tänkte på det när jag var nere i Stockholm i helgen, det känndes bara så jävla jobbigt att sätta sig utan att fråga något, men jag lyckades hålla mig ifrån det så att ingen bussar drogspan på mig.

  7. Evelina skriver:

    Hahah, vilken skön tjuvlyssning! Jag är själv Stockholmare och har aldrig ens tänkt på att det existerar några ”oskrivna regler”.
    #63 Det är bara så sant! ”Ursäkta”=”Flytta på dig nu din idiot och om du inte gör det så armbågar jag mig förbi i alla fall”
    Förövrigt hoppas jag att alla besökare i vår fina huvudstad känner sig välkommna och förstår att den stockholmska ”kylan” inte är det samma som otrevlighet.

  8. Bananen skriver:

    att irritera stockholmare på tunnelbanan gör man ju genom att klaga på att spårvagnen är konstig :P

    det där med rulltrappan verkar gälla mer eller mindre alla större städer med rulltrappor, iaf vad jag sett.

  9. Norrlandstjej skriver:

    Jag gör samma sak fast på bussen.. iof har för mig att jag gjorde det ibland på tunnelbanan då jag var i Sthlm också.. =)

  10. Andreas skriver:

    Som många har skrivit så uppfattas ngn som sätter sig brevid en främmande person (eller börjar konversera!) av de flesta som aningen suspekt men faktum är väl (har inga bevis) att de flesta faktiskt tycker att det är trevligt att prata med folk.

    Fast det är väl just därför det är så svårt att ta kontakt; man vill inte uppfattas som en idiot eller invandrare :P

  11. liaaa skriver:

    En sak som jag tänkte på sist jag var i stockholm var hur tyst det var på tunnelbanan. Visst, inte så att vi pratar sönder varandra i göteborg. Men ändå väldigt stor skilnad. Det kändes obehagligt och spänt. Som en spökstad. Nä jag diggar inte stockholm, den dryga dialekten bidrar nog en del till mitt förakt-
    Finns väl en anledning till att göteborgare föraktar stockholmare men inte tvärtom? ;)

  12. NiWe skriver:

    Hmm, ingen som funderat på om hon hade några speciella motiv till att få igång en konversation? ;)

    Jag menar att om (köns)rollerna hade varit ombytta så hade kommentarerna om att ”han bara försökte få henne intresserad” antagligen varit legio.

  13. Caroline skriver:

    Tack alla för intressanta inlägg och kommentarer! Jag tycker det var riktigt givande att läsa allas funderingar. Bra ton hos de flesta också. Avsaknad av den där tråkiga konfrontativa motsättningen stockholmare mot resten, som jag tycker många i äldre generationer är präglade av. Den yngre halvan av generationen kanske har kommit förbi det och kan resonera om lokala normer och kulturskillnader utan att det blir så laddat, utan bara helt enkelt intressant!

    Jag är från Stockholm och har varit med om elaka kommentarer när jag varit ute i landet men det har varit sällsynt. De allra flesta är trevliga och snälla och coola både i Sthlm och i resten av landet.

    Åh, vad jag älskar att slippa ha någon bredvid mig på sätet! Och om det är tre platser lediga tycker jag att det är hyfsat att välja diagonalplatsen eller den bredvid, inte den mittemot så man måste ha nån framför ögonen och behöva ha trångt för benen helt i onödan! Jag tillhör också dem som hellre står än trycker in mig i ett halvfullt ”bås” i tunnelbanan. Om det inte är packat med folk förstås. Då blir liksom det relativa utrymmet större runt varje säte och då känns det inte som om man besvärar lika mycket.

    Men det är ju inga långresor man gör direkt, så om nån ”tränger in på ens territorium” så går man ju ändå av efter några hållplatser. Men det är intressant att vi är så många som reagerar på samma sätt. Man inser att man är en del av en kultur, och att det inte är ens egna åsikter i grunden.

  14. Adios flamingo skriver:

    Ja, stockholmare är väl inte kända för att vara artiga… ;)

  15. Norrlandstjej skriver:

    Alltså, vad är det för fel med att vara artig? Hände samma sak för mig på Centralen – fast gubben verkade mer förvånad än att han dumförklarade mig..

  16. Skelleftetjej skriver:

    JA, folk frågar om platsen är ledig här i norrland, men det har blivit mindre och mindre av det nu när fjortisarna har invaderat stan.

    Dom små söta liven ställer sig inte ens upp om en 80åring kommer in i bussen och alla platser är upptagna, och det händer att dom gamla får sitta i trappen vid ingången under längre sträckor (25-30 min).

    Sist det hände vart jag så arg att jag gick ifrån min fönsterplats och bad den yttre tjejen bereda plats för en gubbe som inte såg så vidare kry ut. Tro det eller ej, men så fort jag ställt mig upp och började hjälpa gubben så satt det DIREKT en 13-14 årig tjej på min gamla plats och sa överlägset; Det här är MIN plats nu!
    Kortfattat: Gubben fick sätta sig ner efter att jag med hjälp av en annan fick bort fjortisen…

    Jag tror helt enkelt inte att oartigheten bara förekommer i sthlm, utan att småungarna nuförtiden är bortskämda och inte kan skilja på rätt eller fel.

  17. Kalle skriver:

    #116 Blame the parents! Det är tråkigt att många inte kan uppfostra deras ungar bra. Det orsakar att både många av dom själva och andra föräldrar klagar på dom stackars barnen. Dom kommer in i världen helt tomma, det är föräldrarna och samhället som formar barnet. Många föräldrar är dock mycket svaga jämfört med samhället. Så klaga på orsaken istället – svaga föräldrar. Dominanta barn blir alltmer vanligt.

    Alla föräldrar borde ta körkort i mamma- o pappalivet. En obligatorisk kurs i allmän barnpsykologi vore väldigt trevligt det med. Nannyprogrammen borde lära folk lite mer iaf.

  18. Emelie skriver:

    Så trist att allmänt hyfs måste förväxlas med okunnighet? Jag har rest runt en hel del såväl i och utanför Europas gränser och har uppmärksammat hur långt man kan komma på vanlig jävla artighet.

    Jakob/Saga:
    Kollektivtrafik och rulltrappor är inte på något sätt främmande för oss norrlänningar. Med er naiva syn på omvärlden i åtanke vill jag föreslå en tripp utanför stockholms biltullar. Varför inte norrut? Passa på i sommar, vetja – isbjörnarna vaknar inte än på länge!

  19. Alex skriver:

    Jag tycker tjejen verkar vara väldigt gullig, även om det så klart är helt onödigt att fråga om det är ledigt på tuben – sitter ingen på sätet så är det ju fritt fram.

    Och ett tillägg till andra kommentarer: Jag tycker stämningen kan vara ganska dryg i tunnelbanan (jag är född och uppvuxen i Sthlm och har tillbringat mycket tid i tuben) men så är det ju i de många andra städer också. Jag brukar inte vara dryg i onödan, man kan kosta på sig ett smajl eller ställa en fråga eller vad man nu vill. Vilket är lättare för icke-stockholmare att göra än för infödda!

    Dessutom satsar jag stenhårt på att hjälpa turister och på att vara vänlig överhuvudtaget – sprider man god stämning så fortplantas det.

    PS. Vad kul att det äntligen planterats in isbjörnar i Norrland. Då kanske jag ska ta mig en tur utanför tullarna.

  20. Linnie skriver:

    Kul tjuvlyssning, men det torde inte vara enbart en företeelse i Sthlm, här i Gbg år man onda ögat i många liknande situationer, men likväl kan man hamna brevid ”goa gubbar och gums”, beror på personlighet å inte vilken stad man kommer ifrån.

  21. Linnea skriver:

    Jag har tänkt på en del när jag läste kommentarerna.

    # 48 och 95: Måste man alltså skynda sig för att hinna med sitt tåg i Stockholm? Jag förstår inte. Det är ju bara att ta nästa 5-10 min senare. ”Åh nej jag kom 10 min senare.” Jag tycker man är töntig som klagar om 10 min. Värre är det om man ska till byarna i Norr. Där går bussarna kanske en gång i timmen om man har tur, till vissa ställen en gång om dagen förutsatt att det är skoldag. Då gäller det att hinna med den och då förstår jag om man springer om nån.

    #94: Tar det mycket på stämbanden att uttala 4 extra ord, för dig blir det 4×4=16 ord på ditvägen och 16 på hemvägen. ”Kan jag sitta här?” eller ”Är det ledigt här?”. Men jag vet inte, orden kanske kan ta slut. Det är ju för att vara vänlig man fårgar om man får sitta bredvid en. Ofta sitter personen ytterst. Ska man då tränga sig över honom/henne? Om han/hon har en väska. Ska man då sätta sig på väskan eller ta upp väskan och släppa den i personens knä? Nä, det är lika bra att fråga och göra det till en vana. Frågar man ”är det ledigt här” menar man antagligen inte ordagrannt frågan, utan snarare undrar man om det är ok att sitta där.

    I Norrland hälsar man på busschaufförerna, ja. Vad tråkigt det måste vara för busschaufförerna i Sthlm om ingen hälsar. Om man inte hälsar är man ju en sur människa.

    En annan sak jag tänkte på är att det är faktiskt olika i samma stad. Inne i stan hälsar man ju inte på alla man går förbi medan man gör det i byn. Dessutom gäller olika ”regler” i stadbussarna respektive byabussarna. Åtminstone är det så här i Lule.

  22. Amelie skriver:

    Verkligen såå sant. Jag bor i sthlm men kommer från Dalarna. Första gången jag gick på en buss, och fråga om platsen var ledig så blev jag nog puckoförklarad! För i sthlm pratar man inte med folk, gör man det så är det bara taskiga komentarer och tjafs, väldigt synd tycker jag :/

  23. Johanna skriver:

    Jag förstår inte det roliga i tjuvlyssningen. Att hon frågade om hon fick sätta sig ner bredvid honom? Det är bara ren artighet, vilket jag helt allvarligt måste påpeka har undgått de flesta stockholmare. Till och med Jag, som kommer från Umeå, försöker hjälpa till så gott jag kan om någon frågar efter vägen i Stockholm. Själv har jag bara stött på arroganta och otrevliga stroppar där nere. Nej, stockholmare är inget för mig!

  24. Svante skriver:

    Johanna/Amelie: Det är ju just det som är poängen, det är självironi på stockholmskt vis. Men det fattar ni utbölingar tydligen inte ;).

  25. Johan skriver:

    Oj Oj Oj! Känner igen mig totalt i situationen. Att vara norrlänning i stockholm är fan inte lätt.

  26. Andreas skriver:

    Haha! Exakt så var det för mig första gången i stockholm, var väl en 14-15 år. Hade bara åkt länsbuss i norrbotten innan, där frågar man alltid eftersom nån kan vara inne och handla eller på bussens toa.

  27. Nina skriver:

    Helt klockrent, jag är hemskt ledsen, men vi Stockholmare är bara inte vana vid att folk gör så. Det betyder dock inte att alla är stroppiga ;)

  28. Blargaha skriver:

    vrf skulle platsen inte vara ledig…? det inte så att man typ springer runt i tunnelbanan

  29. grt skriver:

    jag brukar lägga typ nån väska brevid mig på tbanan så att ingen sätter sig där, såna är många stockholmare

  30. Elin skriver:

    Så länge man inte har betalat för sin osynlige låtsaskompis får man vackert acceptera att platsen bredvid är fri att brukas av annan resenär. Det är därför det kallas KOLLEKTIVTRAFIK. Tyvärr tror jag inte alls att detta är ett sthlms-relaterat problem. Och inte heller är det ungdomar som brister mest på denna punkt. Tanter är det stora problemet. De sitter med sin fjolliga handväska på sätet bredvid sig medan en ung man med sittvagn och bebis på magen får stå (hände igår i Norrköping)

  31. Jossan skriver:

    Daniel: ”Varför skulle man vilja att någon sitter bredvid en på T-Banan?”
    Hoppas du skämtar, det är väl f*n två säten bredvid varandra? Tror du då att man har det ena sätet bara ifall de går på en extra stor person som behöver två säten?!
    Jisses, vad spelar det för roll om man sitter bredvid någon? Det är inget man behöver bry sig om, o inget som skadar senare i livet heller…Gå ist då

  32. Uppsala skriver:

    I uppsala fungerar kösystemet så att den som har snabbste biljetten får kliva på först, ska man betala med telefonen, eller med växelpengar, väntar man med att gå in så de med busskort får gå först.

  33. Stockholmare skriver:

    Håller med Fang om att folk i huvudsak är öppnare i USA. När man gick in i hissen på hotellen börjar folk fråga var man kommer ifrån och sådant. De är jättetrevliga! Tänk om vi stockholmare var så också :) I Stockholm när man får gå före i kön känns det som ett mirakel om personen i fråga är en ängel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>