Tunnelbanan mellan St Eriksplan och Fridhemsplan
Man ~35 (till sin dotter): Men var har du vantarna?
Dottern ~5: Oj. De är kvar hos Johan.
Mannen (irriterat): Fan, då måste vi köpa nya vantar för tredje gången denna veckan!
Dottern: Men, pappa, det var inte med flit – det var med råk!
-> gubben; ja, när språket bryts ned och förstörs på detta sätt så känns det inte lika hemskt längre, trots att det borde. Men man får trösta sig med att barn lär sig, så de kan vara söta när de är små, och sen lär de sig (förhoppningsvis) att uppskatta språket.
För övrigt måste det nämnas att tjuvlyssningen var väldigt söt ;-)
Gubben: Denna länk förklarar i korta drag hur språk utvecklas.
Jag skulle tro att få om ens några av de orden du använde i din kommentar inte har utvecklats ur andra ord.
http://www.sprak.se/historia.htm
Är det ingen som fattar att de kan ha haft bråttom någonstans, eller kanske kommit halvvägs och att det kanske var fruktansvärt kallt, eller hon kanske var tvungen att ha vantarna nästa dag, och Johan kanske inte var hemma och bla bla bla ni kan nog komma på fler saker själva…
sådär sa jag hela tiden när jag gick på dagis,
jag förstod inte riktigt de roliga först
Aw, det var ju sjukt gulligt. ”Det var med råk” var faktiskt ett rätt bra uttryck…
Rik familj
naaw! Ascoolt uttryck haha, men dumt att pappan svor inför sitt barn! :o
#Hanna; Du sa’t! Jag fattar inte hur Gubben tänker, liksom, tror han språk försvinner för att barnen använder uttrycken fel? Samma med kulturer Gubben.