”Mystiskt, det var nästan som att jag ingav dubbelt förtroende på något vis”

9:ans buss, Uppsala

Fyra tjejer ~20 sitter på bussen och diskuterar den ena tjejens telefonförsäljningsjobb.
Tjejen: Ja, först sa jag ju: Ja hej, jag heter Cissi. Men då lät jag så ung och barnslig att ingen ville köpa något. Så då började jag säga hela namnet: Cecilia. Fast då hörde ju inte folk vad jag sa så alla bara: Ursäkta vad sa du? Vad ska man säga? Jag bara: CIICIIILIIA!!! Aah, och sen började jag säga: Ja hej, mitt namn är Inga-lill. Och jävlar vad jag sålde!!!

47 reaktioner på ””Mystiskt, det var nästan som att jag ingav dubbelt förtroende på något vis”

  1. Johan skriver:

    Jo, det är väl inte direkt särskilt ovanligt att ta namn som låter bra och trygga för att sälja mer.

    //JJ

  2. 08 skriver:

    Alla tricks är bra utom de dåliga. Tror det ligger mycket i folks värderingar i olika namn. Dessutom, mitt förnamn, tex, är MYCKET svårt att uppfatta för folk verkar det som så jag brukar använda mitt andranamn när det inte spelar så stor roll.

  3. I. C. Wiener skriver:

    Smart!

  4. isabell66 skriver:

    Som man brukar säga: Alla sätt är bra utom de dåliga!

  5. martin skriver:

    såg en film där de jobbades tom surport.. alla i ett lag hetta ”samma namn” och andra laget ett annat.
    det är ett försäljningstrick och företaget skyller ifrån sig på arbetarna som gömmer sig bakom falska namn :P

    hehe.. visst man får förtroende för namn, långa svåra uddanamn vill ingen snacka med så är det vara .

  6. Sara skriver:

    jag har ett ovanligt efternamn så folk frågar alltid vad jag sa att jag hette. (ja, det är ett svenskt efternamn)

  7. Ankakanka skriver:

    Va ??!!! Så det betyder att man inte kan lita på Telesäljare…….

  8. Nikke skriver:

    Ja 08 kan ju vara lite svårt att presentera sig som, men allvarligt talat så undrar jag om någon någonsin lägger märke till vad telefonförsäljare presenterar sig som. Jag brukar mest vara irriterat på att de inte vet vad jag heter utan frågar efter Per Erik Niklas… Stackars prestationsbetalda puckon.

  9. Maria skriver:

    jag har ett ovanligt efternamn så folk frågar alltid vad jag sa att jag hette. (nej, det är inte ett svenskt efternamn)

  10. bbb skriver:

    Hur kan något som ligger 25 mil SÖDER om Sveriges mitt kallas ”Mellersta Sverige”…. Typisk 08agrej….

  11. Fredrika skriver:

    huhu, ursch säkert provoice

  12. jenny skriver:

    men… hur gör hon när hon ska läsa upp avtalet? då måste hon ju säga sitt namn om hon inte pratar med chefen då kanske så det är grönt..?

  13. Bogg skriver:

    martin – Tror filmen är Big Nothing, fast det beror ju på vad du menar med ”tom surport”? Hur har du tid att skriva en kommentar, eller se på film, när du har ett så stressigt liv att du inte ens hinner läsa igenom vad du just skrivit innan du postar?

  14. Anette skriver:

    ”älskad av få, hatad av många, fruktad av alla”

    nikke #9, hehe.. jag jobbar själv som telesäljare, och det är hyffsat frustrerande när det kommer upp 49, eller 3, olika namn på samma person på skärmen, man vet ju inte vilket man ska välja och man har ju inte så många sekunder på sig att välja ett :p

  15. BabyBacon skriver:

    jag brukar faktiskt fråga dom om de verkligen heter så på riktigt. alla har hittils intygat med sina liv att så är fallet… fast å andra sidan så är det ju inte så kontigt att de står fast vid vad de först har sagt då det skulle verka helt oseriöst att medge att man faktiskt ljugit ;)

    Förövrigt kan jag rekommendera att prata en stund med teleförsäljarna, de är oftast jättetrevliga och har ett intresse och ett liv också! ibland kan man till och med känna samhöra och empati för dom, som om de vore människor också…

  16. Inga-lill Cras skriver:

    Jag älskar förstås den här historien! hälsningar från en riktig Inga-lill

  17. Lola skriver:

    Jag brukar också strunta i vad de säger att de heter, man lyssnar ju mer efter vilket företag de ringer ifrån. Och tyvärr alla teleförsäljare som råkar ut för att jag svarat, ingen har nånsin fått sålt nåt till mig oavsett vad de heter i förnamn. Men jag kan tänka mig att många fler nappar på Inga-Lill…. Smart tös den där!

  18. Elin skriver:

    Hahaha den här var såå bra!! Och tyvärr är jag en sån som går på det mesta från telefonförsäljare. Och sen får jag jobba arslet av mig för att säga upp allt på de mest krångliga sätt. Just nu har jag en stor hink tvättmedel som jag fick prova gratis ett tag, jag har sagt åt dem att jag inte vill köpa hinken men den står kvar än och det var ett par månader sen. Jag undrar om de skickar faktura snart eller glömmer bort mig. Jag gissar på det förstnämnda. Trots att de inte heter Glocalnet. De är ändå värst när det gäller fula metoder.

  19. Sphinxone skriver:

    Jag jobbar som telesäljare!

    Älskar när folk börjar prata strunt med en – man gör ingenting och pengarna rullar in.

    Det är kanske för att jag jobbar på ett företag som har bra fast lön så man inte behöver jaga provisionen..

    Det är bara en på vårt jobb, mohammed heter han, som får byta förnamn. Detta pga att han ett flertal gånger blivit kallad svartskalle direkt efter att ha sagt sitt namn. Annars har jag hört att Magnus är det namn som säljer bäst!

  20. Tommy skriver:

    Sphinxone: jobbade också som telefonförsäljare förra sommarn… och det är ju lite fucked up att näst intill alla invandrare ska behöva presentera sig med annat namn för att kunna sälja :/ för så var det även där jag jobbade

  21. Kaos skriver:

    Som försäljare gäller det ju att känna till sin marknad, och anpassa sig efter den. Skall man sälja till kunder från landet X är det en fördel om man kan prata kundens språk utan allt för grov brytning, och det underlättar ju också om kunden kan uttala namnet. För en kund som har svenska som modersmål är det enklare med ett namn som Kalle än Giorgos eller TahmAseb.

  22. jf skriver:

    Jag föreställer mig att jobba som telefonsäljare är lite som att lyssna på Ring P1. Man får prata med konstiga människor från hela Sverige och de är otrevliga, efterblivna och främlingsfientliga.

  23. Yamma skriver:

    Jag jobbade också som telesäljare ett tag, då blev de med ovanliga namn tillsagda att kalla sig nåt som Anna eller Johan eller så.
    Hos oss sålde namnet Johanna väldigt bra.

  24. Maja skriver:

    Haha, jag gjorde marknadsundersökningar över sommaren för ett par år sedan. Det jobbigaste var att Nix-registret bara gäller försäljning och alltså inte oss. Resultat: alla som var med i Nix blev skitsura när vi ringde upp, skällde ut oss, hotade med anmälningar, m.m.
    Dessutom vill jag uppmana folk att inte hacka så mycket på telefonförsäljare. Ingen människa tar ett sånt jobb om de inte absolut måste för att försörja sig. Det handlar inte om att vara korkad eller elak, det handlar om att hellre ta ett skitjobb än att leva på bidrag. Skäll på företaget istället.

  25. Lottis skriver:

    När jag jobbade som telefonförsäljare fick vi inte ljuga om våra namn. De spelades ändå in i det muntliga avtalet sedan. Men usch vilket tråkigt jobb det var! Det roligaste var när man lyckades få någon trevlig person på luren om hade lust att prata lite en stund. Fast vi fick inte prata om nåt annat än det vi skulle sälja egentligen. :/

  26. Martin skriver:

    #11, bbb: Ja du. Om bara de tjuvlyssningar som utspelar sig i Sveriges mittpunkt ska hamna i ”Mellersta Sverige” blir den kategorin kanske lite väl liten. Vårt land är ju ganska långt trots allt. Att snacka om 08-grej känns ju inte så fräscht… Jag är från gbg och känner att lillebrorskomplexet som funnits här börjar försvinna en aning. Och det är ju gött.

  27. Milla skriver:

    Jag har också jobbat som det på ett jättebra företag. Och där ljög vi ingenting.. inte ens om namnen. Vissa callcenterföretag är riktigt bra.

  28. Killen med kollen som håller i bollen skriver:

    Själv har jag gjort samma sak. Försökte med mitt riktiga namn (som är ganska ovanligt och påfrestande att komma ihåg), med min sedvanliga stockholmsgöteborgardialekt, och sålde inte särskilt bra. Däremot när jag försökte låta som en 40-årig göteborgare och påstod mig heta Erik gick det skitbra.

  29. Kent skriver:

    Det är helt ok att ljuga om sitt namn förutsatt att man alltid använder samma namn och att växeln vet vad det är så om en kund ringer tillbaks så kan de koppla samtalet rätt.

    Däremot att ljuga för att göra sig anonym för kunderna är något annat. Personligen har jag dock svårt att arbeta under ”artistnamn” men har inget emot dem som gör det.

  30. Andreas skriver:

    Jag tycker att försöljare i allmänhet är väldigt trevliga. Förra veckan kom det en kille som ville sälja någon slags årskrönika, och det visade sig att vi hade massor av gemensamma intressen, och han berömde mig för hur fint jag hade det i lägenheten och vilken omfattande allmänbildning jag hade. Jag kan tänka mig att en del skulle ha svårt att tacka nej till det förmånliga erbjudande han sedan la fram. Av flera skäl skulle jag inte vilja ha hans arbete.

  31. Elsa skriver:

    Haha det där har jag skickat in XDXDXD

  32. Stjärnöga skriver:

    försäälningsmetod 8-)

  33. bbb skriver:

    #27 Martin: Menade bara att Uppsala faktiskt borde räknas in i kategorin södra Sverige om man nu ska använda sig av geografiska termer…….

  34. cresta skriver:

    MAWAHAHAHA!!! BÄST!!!!! Go girl!!!!!!!!!!!!!!!!! Hihi.

  35. Andreas skriver:

    En indisk kille på mitt jobb gick faktiskt och bytte namn på folkregistret eftersom vi helst skall använda vårt riktiga namn på jobbet. Nu har han ett riktigt urnorskt namn.

  36. 08 skriver:

    bbb: Mellersta Sverige? Apropå den här tjuvlyssningen då, eller? Oooerhört viktig fråga det där…

  37. Soffe skriver:

    Min mamma heter Inga-Lill och jobbar med telefonförsäljningar xD !

  38. Amy skriver:

    Sara: Jag känner igen det där alltför väl. Mitt efternamn är sådant att ingen kan stava eller uttala det. ;)
    Hahaha vad kul tjuvlyssningen var för övrigt också.

  39. Pidde skriver:

    Andreas:
    Trevliga? Jo…det är ju liksom deras jobb. Jag tycker att en sopgubbar i allmänhet hämtar sopor, att krögare i allmänhet häller upp öl bra och – ja, att säljare i allmänhet är trevliga för att kunna sälja.

  40. maud skriver:

    hahahahahha! inga-lill cras? vadå ditt riktiga namn? är inte det en författares pseudonym-namn??? elelr vad det heter… elelr var det bengt-åke cras…..? ooops…

  41. Linda skriver:

    har sj en kompis som jobbar med försäljning hon har ett betydligt krongligare namn och dessutom utlänskt så hon brukar berätts att hon hittar på olika namn och att hon i bland till ock med ljuger för kunderna.

  42. Hanna skriver:

    HAHA!! stämmer så jävla bra xD.. :D vart teleförsäljare själv;)

  43. ninna skriver:

    Jag jobbar i kundtjänsten på det aktuella telemarketingföretaget och jag kan ju säga att det itne är många säljare som anger sitt riktiga namn ;-)
    Det roligaste var ändå en kollega som fick totaltråk på jobbet en fredagskväll och började presentera sig som Antonio Banderas. Oj oj oj vad han sålde!! ;-)

  44. Bonoberra skriver:

    Uppsala ligger några mil söder om Norrland.

    Enligt bbb:s synsätt så hör allt som ligger en meter söder om den absoluta mittpunkten till ”södra Sverige”…

  45. Lova skriver:

    Varför just inga-lill? (helt orelevant…)

  46. gUd skriver:

    Vaddå ”mitt namn är”? Är det hennes namn? Får ingen annan heta det då, eller..? Säger vi inte ”Jag heter..” i Sverige?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>