Också ett sätt att ‘banka vett i skallen på pöjken’

Tåg, Norrköping-Stockholm

Mamma sitter med sin son ~10, som pratar oavbrutet och frågar om precis allting.
Sonen: Varför står det nödutgång på fönstret?
Mamman (trött): Man kan ta sig ut där om det skulle hända nått med tåget…
Sonen: Men hur öppnar man då?
Mamman (ännu tröttare): Jag tror man får slå sönder fönstret…
Sonen: Jaha… vad ska man använda då, då?
Mamman (kallt): Man kan ju ta en liten frågvis pojke och slå hans huvud mot fönstret…

Cred: Emelie

57 reaktioner på ”Också ett sätt att ‘banka vett i skallen på pöjken’

  1. tonårstjej skriver:

    Med tanke på att polisen/brandkåren/bussbolagen går igenom det där med en i 2:an, 4:an och 7:an (men 7:an mera försdjupat med historier kring brand, sniffning osv) så var det där från pojken förmodligen mest för att driva med mamman. Och till dig Danile, vi vet inte om mamman sa det med kärlek eller elakt. Om det var helt enkelt retsamt, var är skadan då? Mina föräldrar sa sådant till mig då jag var 10 år, och jag var mobbad. Det led jag inte av, utan mera då de vuxna i skolans blundande av problemen för mig och t.o.m. deltagande i mobbingen.

  2. empa skriver:

    anna: Amen

  3. Alex skriver:

    HAHAHAHAHAHA!

    HEMSKT kul!

  4. CanisL skriver:

    Hehehe, jag tyckte då i alla fall att det där var roligt.

  5. Tania skriver:

    hahaha den var rolig!
    Lägg ner nu.. klart han fattar det där. . pojken är 10 år. .! Nog fick jag oxå sådana svar ibland när jag drygade mig när jag var liten.. (Vilket inte var SÅ länge sen) tyckte det var kul då me när de till slut kom med ett sånt svar!

  6. Emelie ^^ skriver:

    Neeej, så elakt :'(

  7. Marcus skriver:

    återigen blir jag trött i huvudet av alla kommentarer.
    ungen var typ i tioårsåldern (alltså antagligen 12) och då ska man fan behandla barnet som en medmänniska och inte en bebis. antagligen är det en del utav deras relation och sätt att vara i familjen att skoja med varandra så, och därmed förstod ungen antagligen att det var ett skämt och någonting som sades ”med glimten i ögat”.
    alltså – det är fan inget fel eller hemskt med att hon sa så. det var skitroligt och jag önskar att fler föräldrar kunde behandla sina barn som en kompis då och då. det gör onekligen barnen till betydligt mer kvicktänkta människor – istället för en standardsvensk jättebebis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>