Butik i Arninge, Täby
Dotter ~6: Mamma, om man bränner en skiva, var stoppar man då skivan?
Mamma ~30: Men tänk själv.
Dotter (en aning tårögd): Men mamma var stoppar man skivan?
Mamma: Under sängen!
Dotter: Gör man?
Mamma: Är du dum eller? Tror du det själv? Du får ju tänka lite! Tror du man stoppar den under sängen?
Dotter: Men snälla mamma kan du inte säga.
Mamma: Nu tycker jag du börjar bli gnällig. Du får väl tänka lite själv!
Cred: Felicia
(..plockade man 100:e kommentaren där också.. haha. Synd det är ett gammalt inlägg.)
Så hemsk alltså!
Hur kan en sådan människa skaffa barn?
Blir ju bara ledsen.
Ser såna föräldrar överallt, man vill ju bara springa fram och krama ungen och säga att det inte är hans/hennes fel.
Usch.
Ang. Angelica’s kommentar om att man ska förklara för ett barn VARFÖR det inte kan få som det vill. Precis så blev jag uppfostrad, ända från att jag var så liten att jag kunde be om att få saker. Om man är 1-3 år förstår man inte det där. Är man äldre så är man bara trotsig ”Men den kostar ju bara 300 kronor, du kan väl jobba lite extra, men du har ju råd med en massa annat, men jag ska inte be om en leksak på 100 år, men varför har du inte råd, men snälla pappa, men SNÄLLAAAAA!!!!” och ju äldre jag blev, desto ”bättre” blev argumenten, och när jag var runt 13 satt vi flera timmar och diskuterade (jag skrek, han försökte förklara) ”Men pappa för helvete, VARFÖR kan jag inte få åka dit då?? Men vadå farligt, det är inte alls farlig, varför är det farligt? Men OCH om någon har blivit mördad, det behöver ju inte hända mig!! Men pappa snälla, du har ju ingen ordentlig anledning, snälla pappa, men VARFÖR??”
Min lillasyster lärde sig att det är föräldrarna som bestämmer, säger de nej så ÄR det nej. Visst bråkar hon också ibland när hon inte får som hon vill, men inte som jag. Jag skäms för hur hemsk jag var mot mina föräldrar när jag var yngre, och jag tror INTE att ”Det går inte därför att..” är det bästa sättet att uppfostra ett litet barn. Det kan man börja med när de är lite äldre, men INTE när de är små. De behöver tydliga gränser. Så ÄR det bara.
Nää.. fy.. blev lessen när jag läste denna.. så kan man ju inte säga till sitt barn! Inte ens på skämt
Jag kan förstå mammans frustration faktiskt. Vissa sexåringar har en tendens att fråga om ALLT hela tiden, även om de egentligen vet svaret på det som de frågar på själva.
Däremot är det förstås aldrig lämpligt att kalla någon korkad…
Måste bara tillägga angående ’Angelicas’ uttalande att det är ett större problem idag att vuxna inte vågar ta konflikter med sina barn och faktiskt LÅTA dem få skrika sig blå ibland. De är inte mindre snälla för det.
Det är faktiskt helt okej att få vara arg ibland och det är okej att inte alltid vara perfekt som vuxen heller. Barn måste lära sig även det.