#52 lillavild, vad är enklare med det egentligen? Ja mer än att du är van vid det förstås, vanans makt ska aldrig underskattas :) Bara nyfiken här nu, alltid roligt att höra hur andra resonerar.
Jag tänker så här:
Egentligen är det lika enkelt att byta ut vilket pronomen som helst mot ett annat så länge de fungerar likadant i den variant av talspråket som råkar vara ens egen. Ett mer allmängiltigt tips behöver dock ta hänsyn till andra varianter än ens egen, att säga till någon som inte gör skillnad på ”han” och ”honom” att byta ut ”de” mot ”han” och ”dem” mot ”honom” gör att denna person kommer börja skriva ”de” överallt istället.
Så är det kruxet med plural vs singular också eftersom hela idén med dessa regler är att kunna byta ut ett ord mot ett annat och det ändå låter bra.
Talspråk: ”Dom va gamla”
Regel de-han, dem-honom: ”Han var gamla” = låter fel och personen riskerar att bli förvirrad.
Regel de-vi, dem-oss: ”Vi var gamla” = låter rätt och ingen förvirring uppstår.
Det du skriver i #53 vet jag inte om jag personligen gillar, det finns få (språkrelaterade) saker jag avskyr så mycket som när en person förlorar sitt naturliga talspråk i sin strävan efter att lära sig ”korrekt svenska”, att normal talad svenska inte duger utan man ska sträva efter det artficiella skriftspråket :( Att uttala dessa onaturliga former gör att det lättare sätter sig inte bara när man ska skriva utan även när man talar, och då låter man ärligt talat som en som inte har svenska som modersmål.
För den enkla anledningen till att det är ”dom” som är allenarådande i rikssvenskt talspråk idag är att man inte gjort skillnad på ”de” och ”dem” i talspråket på väldigt länge. I söder hette det ”di” (=”de”) som både subjekts- och objektsform, i norr ”dem” eller varianter av det; ”Dom” är en sådan variant av ”dem” som råkat sprida sig. Skriftspråket fortsatte däremot den åtskillnaden av någon anledning… men det är inget som gör att man ska sträva efter att prata som man skriver direkt, snarare motsatsen.
#55 Lilla jag: jag var inte van vid det när jag kom på det? och det var den enklaste förklaringen för mig, så alla tycker uppenbarligen inte att det andra sättet är enklare.
alltså, vad är detför folk som säger att barn inte kan prata vid 6 års ålder?! jag började skolan och kunde för i HE tre språk då! och nej det är inget kasst skämt, jag bodde utomlands
hahaha åh, vad konstiga ni är.
vissa barn pratar bra och vissa inte, så är det ju bara.
Fast de flesta är ju ganska duktiga vid sex års ålder.
Jag pratade flytande engelska från ett års ålder, fast jag måste medge att jag inte pratade så jäkla rent just då, men innan jag var sex flöt det på bra.
I det här fallet är det ju dock självklart att de inte är från sverige.
*Metabolismen menar jag så klart.
#50 xilla: jag rättar ingen, personen i fråga hade rätt. men jag gav mitt förslag som jag personligen tycker är enklare.
eller så kan man helt enkelt läsa en bok och verkligen uttala ”de” och ”dem” så man nöter in det.
vafan är alla som ger kommentarer retards? Man fattar ju att dom är från New York
#52 lillavild, vad är enklare med det egentligen? Ja mer än att du är van vid det förstås, vanans makt ska aldrig underskattas :) Bara nyfiken här nu, alltid roligt att höra hur andra resonerar.
Jag tänker så här:
Egentligen är det lika enkelt att byta ut vilket pronomen som helst mot ett annat så länge de fungerar likadant i den variant av talspråket som råkar vara ens egen. Ett mer allmängiltigt tips behöver dock ta hänsyn till andra varianter än ens egen, att säga till någon som inte gör skillnad på ”han” och ”honom” att byta ut ”de” mot ”han” och ”dem” mot ”honom” gör att denna person kommer börja skriva ”de” överallt istället.
Så är det kruxet med plural vs singular också eftersom hela idén med dessa regler är att kunna byta ut ett ord mot ett annat och det ändå låter bra.
Talspråk: ”Dom va gamla”
Regel de-han, dem-honom: ”Han var gamla” = låter fel och personen riskerar att bli förvirrad.
Regel de-vi, dem-oss: ”Vi var gamla” = låter rätt och ingen förvirring uppstår.
Det du skriver i #53 vet jag inte om jag personligen gillar, det finns få (språkrelaterade) saker jag avskyr så mycket som när en person förlorar sitt naturliga talspråk i sin strävan efter att lära sig ”korrekt svenska”, att normal talad svenska inte duger utan man ska sträva efter det artficiella skriftspråket :( Att uttala dessa onaturliga former gör att det lättare sätter sig inte bara när man ska skriva utan även när man talar, och då låter man ärligt talat som en som inte har svenska som modersmål.
För den enkla anledningen till att det är ”dom” som är allenarådande i rikssvenskt talspråk idag är att man inte gjort skillnad på ”de” och ”dem” i talspråket på väldigt länge. I söder hette det ”di” (=”de”) som både subjekts- och objektsform, i norr ”dem” eller varianter av det; ”Dom” är en sådan variant av ”dem” som råkat sprida sig. Skriftspråket fortsatte däremot den åtskillnaden av någon anledning… men det är inget som gör att man ska sträva efter att prata som man skriver direkt, snarare motsatsen.
nämnas måste ju att new york faktiskt luktar bajs. det kommer puster av bajslukt på gatorna titt som tätt.
#55 Lilla jag: jag var inte van vid det när jag kom på det? och det var den enklaste förklaringen för mig, så alla tycker uppenbarligen inte att det andra sättet är enklare.
alltså, vad är detför folk som säger att barn inte kan prata vid 6 års ålder?! jag började skolan och kunde för i HE tre språk då! och nej det är inget kasst skämt, jag bodde utomlands
hahaha åh, vad konstiga ni är.
vissa barn pratar bra och vissa inte, så är det ju bara.
Fast de flesta är ju ganska duktiga vid sex års ålder.
Jag pratade flytande engelska från ett års ålder, fast jag måste medge att jag inte pratade så jäkla rent just då, men innan jag var sex flöt det på bra.
I det här fallet är det ju dock självklart att de inte är från sverige.