En pappa ∼45 håller på att fixa ett pass till sin son ∼15. Pappan kontrollerar passet.
Pappan: Man?! Snorunge ska det väl stå? Sonen tittar på pappan och säger ingenting.
Burk: Det absolut bästa sättet är att upplysa svenskarna om att de blandar två språk, sedan är det upp till dem om de vill göra något åt det. Jag kan inte bestämma över er.
Herrn: ”Jag spår att inom 300 år är svenska inget eget sråk längre, den svenska vi i dag brukar är ett minoritetsspråk (om ens det).”
Ursäkta mig, men vem är pantad nog att tro att den svenska vi pratar idag kommer pratas om 300 år? Tror du seriöst någonstans i din ihåliga skalle att du skulle du förstå svenska från 1700-talet? Förstår du ens svenska från början av 1900-talet?
”Jag vet också att språk är levande och ständigt förändras, kom inte och tala om det för mig.”
Sorry, men hahaaahahahhhaahahaha!
”Nu, däremot, talar cirka (rätta mig om jag har fel) 89 % av svenskarna engelska, vilket naturligtvis bidrar till mer förändring under kortare tid. Det är det jag är kritisk emot. Det är en alldeles för snabb språkutveckling.”
Alldeles för snabb språkutveckling?
Men herregud vad… bakåtsträvande du är då hahahaha.
Så du anser det negativt att 89% av Sveriges befolkning förutom svenskan dessutom behärskar ett av det mest använda språken i världen för att relativt tråkiga, pyttelilla, moderna svenskan blir påverkad?
Jag antar att du inte heller vet hur bristfällig utbildningen i Tyskland är i extremt många avseenden, och att deras engelska ordförråd därborta i de flesta ställen är väligt undermålig, inte minst på grund av att de dubbar(!?!?!) utländska filmer.
Inte minst märktes detta när vi på min skola på högstadiet åkte till Tyskland som utbytesstudenter och vi behärskade långt bättre tyska efter att en kort tid ha haft Tyska C(!) i jämförelse med deras bristfälliga engelska ordförråd.
Rolig anekdot från den tiden (dock minns jag bara citaten på ett ungefär), efter att både svenska och tyska klasser sett en film på engelska med tysk undertext så att båda parter skulle förstå handlingen:
Pantad tysk: ”*Jag tyckte att det var jättesvårt att hela tiden behöva sänka blicken och sitta och läsa! Jag tycker att det är mycket bättre om det är dubbat!*”
Kvick högstadievän: ”*I Sverige dubbar vi bara filmer för småbarn.*”
”Jag avundas islänningarna. De trar [sic] aldrig in låneord, utan använder ett eller flera isländska ord för att uttrycka sig. Lekhus för teater, synkast för TV osv.”
Ja, och jag antar att du förstås helt överser faktumet att Island, förutom att vara relativt isolerat och relativt ointressant i ett världserövringssammanhang, befolkas av ungefär 320 000 personer vilket är långt mindre än mängden boende i Göteborg, och är dessutom det mest glesast befolkade land i Europa.
Så, ursäkta mig, men att överhuvudtaget uttala sig kritiskt om språkliga frågor à la ”globaliseringens påverkan på svenskan” med dina bristfälliga kunskaper som grund är (ursäkta svordomen) helt förjävligt. ;)
Med vänliga hälsningar från en aktivt 3-språkig 19-åring.
Med allt tal om att rätta när någon har fel så antar jag att jag bör påpeka att TV på isländska heter sjonvarp, har aldrig hört en islänning säga synkast. Sen att påpeka att teater stavas leikhús torde väl vara besserwisserfasoner, så det håller jag mig ifrån.
Fast, det jag undrar över är vad det svenska språkets vara eller inte vara om 300 år egentligen spelar någon roll. Vi kan ju gott kommunicera på det nu, så vad spelar det för roll om våra barnbarnsbarn pratar ett annat språk? Då ligger vi ju och snussar gott i jorden ändå.
Jag fick ett överväldigande behov av att kasta mig in i debatten bara för att säga, och jag riktar till herrn, att jag tror att folk i allmänhet – och jag i synnerhet – anser att engelska är ett rikare språk än svenska.
Jag kan motivera varför engelskan är ett rikare språk då man kan nyansera de flesta ord mycket mer än i svenskan på grund av engelskans enorma ordförråd.
På svenska börjar det lätt låta typiskt ”gammaldags” eller allmänt snobbigt ifall man använder sig av ’stora ord’, i engelskan fungerar det mycket bättre.
Arkaiskt men modernt på samma gång.
Mytiskt, storslaget, originellt, kulturellt (i mer än ett avseende)… underbart!
Dessutom är engelskan allmänt rolig då man kan vända och vrida på ord och uttryck väldigt mycket och skapa många ordvitsar, och detta kan man vrida och vända på ännu mer om man drar in engelska i svenska (vilket då Tjuvlyssnat ibland gör)!
Jag älskar att behärska både svenska och engelska flytande – det gör mitt liv så mycket roligare och mina kommunikationsmöjligheter så mycket bättre, mer variationsrika och allmänt givande!
Dessutom känns det allmänt nyttigt och givande att kunna ett språk som talas av så oerhört många människor världen över. :P
Min farmor är en av de sista människorna som lever som riktigt behärskar sitt språk, och med tanke på att hon pratat svenska de senaste 50-60 åren så är det möjligt att hon inte gör det längre, men, det jag funderar lite på är om jag, ut Herrns perspektiv, ska ta mig till Pitälvsdalen och lära mig flytande pitbonska (dialekt/språk-debatten kan vi ta någon annan gång, jag förstår norska bättre än pitbonska och det kallas ett eget språk) för att bevara språket levande. Vi rånades ju på vårat språk där i början av seklet med radio och TV, allt sänt på rikssvenska. Vad var det om inte en allt för snabb språkutveckling? Hur ställer sig Herrn till den frågan? Den statliga våldtäkten av alla lokala tungor, egna nog för att räknas som språk men olyckligtvis hade hamnat inom en nations gränser och då blev dialekter, hur ställer du dig till det skeendet från en moralisk synpunkt?
I slutändan hamnar vi ändå i nationalism. Vissa människor som gillar att flagga blågula flaggor och både vet när nationaldagen är och varför den firas brukar också dras med den felaktiga uppfattningen att Sverige är en nation som har funnits i många hundra år, ända sen Gustav Vasa, Kalmarunionens fall och allt det där. Gärna att de svenska vikingarna gjorde annat än de danska och norska, att nationerna fanns redan då, i vårt blod. Faktum är att den svenska staten skapades ur nationalromantiken runt sekelskiftet, innan dess fanns inget Sverige förutom på kartor ritade av de som bestämde och av de som kände sig svenska (vilket torde varit begränsat till området runt Stockholm). Att lägga fram det som att engelskans inflytande i det svenska språket är någonting som hotar svenskan nu och en skymf mot språkets ädla rötter är i mina öron inte mycket mer än jobbigt babbel från folk som borde ha tagit sina historiekunskaper från lite fler ställen än Röde Orm och Kungalängden. Det svenska språket vi talar idag (eller för ett par-tre decennier sen om man ska skippa den senaste vågen av engelska) är inte särskilt anrikt, och det är byggt på förtryck och utplåning av andra språk, så jag vet inte om det är värt att hålla särskilt högt i aktning heller. Och, faktum kvarstår Herrn, du kommer alltid att ha kvar din identitet, du kommer alltid att vara du oavsett hur många blattar med utbildning som flyttar in och öppnar kebabhak eller ”rena” svenskar som jag som drar utomlands, det kan ingen förändra. Så, kanske är det bättre för dina magsår om du sätter dig ner och andas djupt i fem sekunder och sen tänker efter lite, med lite logik kommer du att inse att du troligtvis inte kommer att börja äta halal och be fem gånger om dagen, och vad annat kan du vara orolig för? Att dina barn inte kommer ha samma trygga uppväxt och samma identitet som du? Näe, det kommer de inte oavsett hur vi hanterar språkutveckling, alla skapar sin egen identitet och varje generation skiljer sig rätt markant från förgående. Att du förknippar din identitet så starkt vid din egen existens så att dess förintande betyder att du när du dör faktiskt bara dör? Nu snackar vi existentiella frågor här, och då kan jag förstå att det är lättare att bli upprörd över ett språks inbillade förfall än att verkligen möta sin egen dödlighet. Hur eller hur så tror jag att du gott kan sluta oroa dig och ägna din energi åt annat, gör dig nog gott ska du se.
Angående exempel på rikedom:
Att prata engelska flytande har gjort mitt liv så otroligt mycket rikare än vad svenskan har gjort. Självklart är min 2+ språkighet något att föredra framför att bara prata engelska, men hade jag varit tvungen att välja bort alla språk utom ett hade engelskan stannat. Utan engelskan skulle jag inte kunnat bo i diverse hörn av världen och åka på äventyr i de andra hörnen. I alla fall inte om jag inte var tät nog att anlita personliga guider och tolkar.
Nu är det sent och det blev långt så jag slutar. Kramar från Braga till alla!
/M
Ayla Catpaw: Kalla mig inte dum i huvudet för att jag tycker som jag gör. Och låt oss lämna min politiska åsikt utanför det här.
Ingen i dag levande människa vet ur 1700-talssvenska lät, men en text från århundradet kan ganska lätt förstås. Jag har hört (eller möjligen läst) att man skulle kunna tala med Gustav Vasa och förstå hyfsat vad han säger – så länge det handlar om vardagliga saker. Därför har jag svårt att tro att jag skulle ha svårigheter med att förstå en svensk för 100 år sedan.
Det finns inget negativt med att svenskar är så duktiga på engelska, men jag tycker det är så jävla ruttet att ha engelska rubriker på en svensk sida.
Sedan att du kallar en tysk ”pantad” tycker jag är jävligt lågt. Han är van vid att se filmer dubbade, och därför tycker du att han är pantad.
@Herrn: Hur stoppar man svenska språkets utveckling? Känns omöjligt.
Burk: Det absolut bästa sättet är att upplysa svenskarna om att de blandar två språk, sedan är det upp till dem om de vill göra något åt det. Jag kan inte bestämma över er.
@ Herrn: SD?
Herrn: ”Jag spår att inom 300 år är svenska inget eget sråk längre, den svenska vi i dag brukar är ett minoritetsspråk (om ens det).”
Ursäkta mig, men vem är pantad nog att tro att den svenska vi pratar idag kommer pratas om 300 år? Tror du seriöst någonstans i din ihåliga skalle att du skulle du förstå svenska från 1700-talet? Förstår du ens svenska från början av 1900-talet?
”Jag vet också att språk är levande och ständigt förändras, kom inte och tala om det för mig.”
Sorry, men hahaaahahahhhaahahaha!
”Nu, däremot, talar cirka (rätta mig om jag har fel) 89 % av svenskarna engelska, vilket naturligtvis bidrar till mer förändring under kortare tid. Det är det jag är kritisk emot. Det är en alldeles för snabb språkutveckling.”
Alldeles för snabb språkutveckling?
Men herregud vad… bakåtsträvande du är då hahahaha.
Så du anser det negativt att 89% av Sveriges befolkning förutom svenskan dessutom behärskar ett av det mest använda språken i världen för att relativt tråkiga, pyttelilla, moderna svenskan blir påverkad?
Jag antar att du inte heller vet hur bristfällig utbildningen i Tyskland är i extremt många avseenden, och att deras engelska ordförråd därborta i de flesta ställen är väligt undermålig, inte minst på grund av att de dubbar(!?!?!) utländska filmer.
Inte minst märktes detta när vi på min skola på högstadiet åkte till Tyskland som utbytesstudenter och vi behärskade långt bättre tyska efter att en kort tid ha haft Tyska C(!) i jämförelse med deras bristfälliga engelska ordförråd.
Rolig anekdot från den tiden (dock minns jag bara citaten på ett ungefär), efter att både svenska och tyska klasser sett en film på engelska med tysk undertext så att båda parter skulle förstå handlingen:
Pantad tysk: ”*Jag tyckte att det var jättesvårt att hela tiden behöva sänka blicken och sitta och läsa! Jag tycker att det är mycket bättre om det är dubbat!*”
Kvick högstadievän: ”*I Sverige dubbar vi bara filmer för småbarn.*”
”Jag avundas islänningarna. De trar [sic] aldrig in låneord, utan använder ett eller flera isländska ord för att uttrycka sig. Lekhus för teater, synkast för TV osv.”
Ja, och jag antar att du förstås helt överser faktumet att Island, förutom att vara relativt isolerat och relativt ointressant i ett världserövringssammanhang, befolkas av ungefär 320 000 personer vilket är långt mindre än mängden boende i Göteborg, och är dessutom det mest glesast befolkade land i Europa.
Så, ursäkta mig, men att överhuvudtaget uttala sig kritiskt om språkliga frågor à la ”globaliseringens påverkan på svenskan” med dina bristfälliga kunskaper som grund är (ursäkta svordomen) helt förjävligt. ;)
Med vänliga hälsningar från en aktivt 3-språkig 19-åring.
Ursäkta asterisk (*) i citaten förresten, är van vid att kommentera bloggar på blogg.se och där får man fetstil i texten genom att använda dem. :)
Med allt tal om att rätta när någon har fel så antar jag att jag bör påpeka att TV på isländska heter sjonvarp, har aldrig hört en islänning säga synkast. Sen att påpeka att teater stavas leikhús torde väl vara besserwisserfasoner, så det håller jag mig ifrån.
Fast, det jag undrar över är vad det svenska språkets vara eller inte vara om 300 år egentligen spelar någon roll. Vi kan ju gott kommunicera på det nu, så vad spelar det för roll om våra barnbarnsbarn pratar ett annat språk? Då ligger vi ju och snussar gott i jorden ändå.
pinnen: Absolut! (Du menar väl Sverigedemokraterna?)
#32 Tyris: Word up. Well said. och så vidare!
what up med rubriken egentligen?
Jag fick ett överväldigande behov av att kasta mig in i debatten bara för att säga, och jag riktar till herrn, att jag tror att folk i allmänhet – och jag i synnerhet – anser att engelska är ett rikare språk än svenska.
Joar: Motivera gärna.
Haha. Jamen självklart… Sverigedemokrat dessutom. Baaahhhhh. Gäsp.
Jag kan motivera varför engelskan är ett rikare språk då man kan nyansera de flesta ord mycket mer än i svenskan på grund av engelskans enorma ordförråd.
På svenska börjar det lätt låta typiskt ”gammaldags” eller allmänt snobbigt ifall man använder sig av ’stora ord’, i engelskan fungerar det mycket bättre.
Arkaiskt men modernt på samma gång.
Mytiskt, storslaget, originellt, kulturellt (i mer än ett avseende)… underbart!
Dessutom är engelskan allmänt rolig då man kan vända och vrida på ord och uttryck väldigt mycket och skapa många ordvitsar, och detta kan man vrida och vända på ännu mer om man drar in engelska i svenska (vilket då Tjuvlyssnat ibland gör)!
Jag älskar att behärska både svenska och engelska flytande – det gör mitt liv så mycket roligare och mina kommunikationsmöjligheter så mycket bättre, mer variationsrika och allmänt givande!
Dessutom känns det allmänt nyttigt och givande att kunna ett språk som talas av så oerhört många människor världen över. :P
Angående levande språk och så:
Min farmor är en av de sista människorna som lever som riktigt behärskar sitt språk, och med tanke på att hon pratat svenska de senaste 50-60 åren så är det möjligt att hon inte gör det längre, men, det jag funderar lite på är om jag, ut Herrns perspektiv, ska ta mig till Pitälvsdalen och lära mig flytande pitbonska (dialekt/språk-debatten kan vi ta någon annan gång, jag förstår norska bättre än pitbonska och det kallas ett eget språk) för att bevara språket levande. Vi rånades ju på vårat språk där i början av seklet med radio och TV, allt sänt på rikssvenska. Vad var det om inte en allt för snabb språkutveckling? Hur ställer sig Herrn till den frågan? Den statliga våldtäkten av alla lokala tungor, egna nog för att räknas som språk men olyckligtvis hade hamnat inom en nations gränser och då blev dialekter, hur ställer du dig till det skeendet från en moralisk synpunkt?
I slutändan hamnar vi ändå i nationalism. Vissa människor som gillar att flagga blågula flaggor och både vet när nationaldagen är och varför den firas brukar också dras med den felaktiga uppfattningen att Sverige är en nation som har funnits i många hundra år, ända sen Gustav Vasa, Kalmarunionens fall och allt det där. Gärna att de svenska vikingarna gjorde annat än de danska och norska, att nationerna fanns redan då, i vårt blod. Faktum är att den svenska staten skapades ur nationalromantiken runt sekelskiftet, innan dess fanns inget Sverige förutom på kartor ritade av de som bestämde och av de som kände sig svenska (vilket torde varit begränsat till området runt Stockholm). Att lägga fram det som att engelskans inflytande i det svenska språket är någonting som hotar svenskan nu och en skymf mot språkets ädla rötter är i mina öron inte mycket mer än jobbigt babbel från folk som borde ha tagit sina historiekunskaper från lite fler ställen än Röde Orm och Kungalängden. Det svenska språket vi talar idag (eller för ett par-tre decennier sen om man ska skippa den senaste vågen av engelska) är inte särskilt anrikt, och det är byggt på förtryck och utplåning av andra språk, så jag vet inte om det är värt att hålla särskilt högt i aktning heller. Och, faktum kvarstår Herrn, du kommer alltid att ha kvar din identitet, du kommer alltid att vara du oavsett hur många blattar med utbildning som flyttar in och öppnar kebabhak eller ”rena” svenskar som jag som drar utomlands, det kan ingen förändra. Så, kanske är det bättre för dina magsår om du sätter dig ner och andas djupt i fem sekunder och sen tänker efter lite, med lite logik kommer du att inse att du troligtvis inte kommer att börja äta halal och be fem gånger om dagen, och vad annat kan du vara orolig för? Att dina barn inte kommer ha samma trygga uppväxt och samma identitet som du? Näe, det kommer de inte oavsett hur vi hanterar språkutveckling, alla skapar sin egen identitet och varje generation skiljer sig rätt markant från förgående. Att du förknippar din identitet så starkt vid din egen existens så att dess förintande betyder att du när du dör faktiskt bara dör? Nu snackar vi existentiella frågor här, och då kan jag förstå att det är lättare att bli upprörd över ett språks inbillade förfall än att verkligen möta sin egen dödlighet. Hur eller hur så tror jag att du gott kan sluta oroa dig och ägna din energi åt annat, gör dig nog gott ska du se.
Angående exempel på rikedom:
Att prata engelska flytande har gjort mitt liv så otroligt mycket rikare än vad svenskan har gjort. Självklart är min 2+ språkighet något att föredra framför att bara prata engelska, men hade jag varit tvungen att välja bort alla språk utom ett hade engelskan stannat. Utan engelskan skulle jag inte kunnat bo i diverse hörn av världen och åka på äventyr i de andra hörnen. I alla fall inte om jag inte var tät nog att anlita personliga guider och tolkar.
Nu är det sent och det blev långt så jag slutar. Kramar från Braga till alla!
/M
Ayla Catpaw: Kalla mig inte dum i huvudet för att jag tycker som jag gör. Och låt oss lämna min politiska åsikt utanför det här.
Ingen i dag levande människa vet ur 1700-talssvenska lät, men en text från århundradet kan ganska lätt förstås. Jag har hört (eller möjligen läst) att man skulle kunna tala med Gustav Vasa och förstå hyfsat vad han säger – så länge det handlar om vardagliga saker. Därför har jag svårt att tro att jag skulle ha svårigheter med att förstå en svensk för 100 år sedan.
Det finns inget negativt med att svenskar är så duktiga på engelska, men jag tycker det är så jävla ruttet att ha engelska rubriker på en svensk sida.
Sedan att du kallar en tysk ”pantad” tycker jag är jävligt lågt. Han är van vid att se filmer dubbade, och därför tycker du att han är pantad.
Förresten, var hittade du [sic] någonstans?
Skitkul!
Kan nån med djupare kunskap om ”Sagen om Ringen”, ”Futurama”, whatever, förklara rubriken? Var GANDALF en snorunge?
*ok*