Gamla stan, Stockholm
Kille 1 ~22 (i mobiltelefon): Ja? Då är pengarna inne om tre dar? Bra. Tack.
Han lägger på.
Kille 1: Fan, jag får dåligt samvete ju.
Kille 2 ~22: Vadå?
Kille 1: Jag ringer han ju bara när jag behöver pengar… Aldrig annars.
Kille 2: Men är det inte det han är till för?
Kille 1: Men ändå… känns liksom taskigt.
Det blir tyst en liten stund.
Kille 2: … Det är din börsmäklare vi snackar om va?
Kille 1: Ja…
Kille 2: Jösses…
Cred: Peter Sunnergren
Lite märklig gårdagskväll. När jag scrollade igenom vår maillista med inskickade tjuvlyssningar knackade det plötsligt på dörren. Det var grannen mittemot. ”Fel på abonnemanget. Min telefon funkar inte”, sa hon glatt. ”Är det lugnt att jag kommer in och lånar din?”
Grannen gick omkring en liten stund i lägenheten. Inspekterade bokhyllorna. ”Jag gillar också ord… Förresten, vill du ha en öl?”. Hon höll upp några kalla Sofiero och log.
Kvinnan satte sig ner i min gamla vinröda öronlappsfåtölj och pekade menande att jag skulle sätta mig bredvid. ”Man är väl en god granne”, tänkte jag. Som hastigast lade hon handen på mitt vänstra knä, förmodligen av en tillfällighet. ”Säkert att du inte ska ha en öl?”
Vi pratade en stund, så som man gör grannar emellan. Hon var trevlig. ”Du vill inte följa med in till mig då?” sa hon medan tårna råkade röra vid mitt ena ben. ”Bara en halvtimme eller så?”. Jag avböjde. Sa att jag, eh, ”fortfarande hade saker att göra klart”. Grannen var lite full. Berättade att hennes ”pojkvän” mördat någon. Suttit inne tio år. Hon ”gillade farliga killar, kunde inte hjälpa det”. Jag hostade, kollade på klockan. Grannen knäckte en ny öl.
Några minuter senare hade hon fått låna telefonen och jag kände att jag hade gjort tillräckligt. ”Knacka på när du känner för det”, sa hon och försökte se mig djupt i ögonen. ”Vi bor ju så nära varandra”. En kram senare var det över.
Tio minuter passerade. Nya knackningar på dörren. ”Ursäkta, älskling”, sa grannen. ”Min telefon funkar inte igen. Kan jag kanske få låna din?”
Busshållplats, Gossbydalsvägen, Göteborg
Två tjejer ~14 sitter och pratar om hur de ska samla in pengar till modemässan.
Tjej 1: Hm… Fan, alltså, jag måste bara gå, så är det bara. Men är helt pank nu…
Tjej 2: Jag med… Åh! Jag vet! Vi gör rosa band och säljer! Då samlar vi ihop pengar och gör en god gärning på köpet.
Tjej 1 (ser på tjej 2 som om hon vore ett ufo): Okej…
Tjej 2: Ja, liksom, vi hjälper ju till att fixa pengar så att dom kan forska om bröstcancer.
Tjej 1: Men nej, det gör vi ju inte. Inte om vi har gjort egna, det blir ju bara fake. Det är väl olagligt?!
Tjej 2: Jaha… Men varför säljs dom i affärer då!? Ska säga till dom att det är olagligt! Och då läggs affärerna ner och då får vi pengarna och kan gå på modemässan!
Tjej 1 (sarkastiskt): Gud va du är smart.
Tjej 2: Jag vet! Men då hoppar vi av nu på Maxi då eller, så att vi kan säga det till dom?
Cred: Hanna
Matematikhuset, Lunds Tekniska Högskola
En kille ~19 och en tjej ~19 sitter och pratar om sin första tenta som nyss är avklarad.
Tjejen: Hur gick det för dig? Det gick skitdåligt för mig.
Killen: Det gick nog hyfsat tror jag.
Tjejen: Förresten, hur mycket pengar skulle du ha för maten igår?
Killen: Det är lugnt, jag är från Danderyd.
Cred: Hilbert
Allt medan Damon skickar hetsmail sitter jag här och väntar på att dagens femte kopp kaffe ska landa. Snart, mycket snart, sätter koffeinfrossningarna igång. Härligt. Det är bara så synd att något alltid saknas, det där som får en att passera den slutgiltiga Jamba-gränsen. Mhm, yuknowhaimsayin – en iced decaf triple grande five pump soy no whip Mocha.
Mm, Starbucks, du välsmorda böna! Slitna, bekväma soffor, lite nedtonat amerikavulgo, kaffevarianter med tolv namn, kanske någon Feist-låt ur högtalarna och ja, överhuvudtaget inte så lite hemtrevligt. Starbucks ÄR Sverige. Så var är det någonstans?