Det var Tjuvlyssnat som gjorde henne stor, ok?!

Nobeldagen har alltid varit speciell. Världens kameror kör en snabb omväg för att visa när Kungen skakar hand med årets nobelpristagare, men vem bryr sig om det? Det är ju min födelsedag! När jag var väldigt liten och kanske inte såg helt klart kring hur världen fungerar tyckte jag det var fascinerande. Hela Sverige hissade flaggor! För lilla jag! Min födelsedag! Det var fantastiskt.

En ond bror ryckte brutalt ut mig ur bubblan. Tydligen fanns det något som hette Nobeldagen därute. ABBA, IKEA, några sportstjärnor och Nobel, det var det vi hade. Jag fattade ingenting. IKEA? Vad brydde jag mig om något IKEA? Någon jävel försökte ju sno mitt ljus!

Jag vill säga att jag har kommit över händelsen vid det här laget. Istället konstaterar jag att jag och några kompisar numera dragit igång en någorlunda allvarligt menad bokklubb. Fortfarande finns risken att man därigenom framstår som en (alltför) pretentiös idiot, men det är knappast någonting man bör ha problem med. Den här månaden valde Elin en gammal Joyce Carol Oates. Lägligt, såhär några minuter innan Horace träder ut? Knappast. Den där Nobel har ändå redan snott allt.