Hörde ni den där historien om mellanstadierektorn i USA? Före årets sommarlov hade hon samlat alla sina elever i aulan för det obligatoriska avskedstalet. Alla var glada. Alla såg fram emot sommarens ledighet och inte minst, att äntligen få slänga sig över den nyss utkomna och sista Harry Potter-boken.

Uppe i talarstolen harklade sig rektorn så smått. ”Lugna, kära ni, och välkomna till denna skolans sista dag!”. Ett fint leende spred sig över hennes läppar när hon uttalat de inledande orden. Jubel bröt ut! Ingen kunde tänka sig en bättre rektor! När skriken lagt sig något tog hon så upp en tjock bok och bläddrade i den, till synes lite på måfå.

En kort stund senare hittade hon sin passage. Med hög stämma, om än en aning snabbt, läste hon högt från de avslutande, avslöjande, sista sidorna. Det var Harry Potter, den sista. Den precis utkomna. Den så hett efterlängtade! Rektorn avslöjade allt. Allt! Och ingen fanns att stoppa henne! Barnen satt som i chock. Det var tyst i aulan, så tyst som det inte varit på många år. Till slut, längst bak, spred sig sakta ett stilla snyftande.

——

Nu har det skett igen. Rektor Comic Sans tar inga fångar.

”Hej!
Måste bara säga att jag verkligen gillar er sida och att den har lyst upp många tråkiga dagar.
Däremot är jag mindre glad över att ni har postat en tjuvlyssning som handlar om sista Harry Potter boken.
Med ”hjälp” av den tjuvlyssningen kan man lista ut vad som händer i slutet av boken.
Känns väldigt kul att få reda på det genom att sitta och läsa på er sida, helt utan förvarning.
Ni har nu förstört flera år av läsning, tack så himla mycket!

MVH
XXXX”