Sverige har inte varit snällt mot mig. Efter min hemkomst, ännu ovan vid polarvädret, har jag fått ta emot Förkylningen från helvetet. Inget ”Får det lov att vara?”, inget ”Vore det inte härligt med en…?”. No nuthin´! Bara – här får du din jävel. Host och snörvel. Det enda jag kan roa mig med är att spara ut ett imponerande skägg. Ah, skägg. Stickigt, lite fult, lite omodernt. Jag gillar det allt mer. Till ljudet av dess expandering sitter jag här likt en annan Howard Hughes och funderar på när jag ska ta det sista steget ut; Låsa lägenheten, fördjupa mig i min André Breton och vägra svara på bultandet på dörren utanför. Det blir dåligt med tjuvlyssningar. Kvalitetstid. Bara jag och mitt skägg.
Alla inlägg av Petter
Barnaskrik på morgonen, som musik i hörapparaten
Götgatan, Buss 4
Busschauffören bromsar in kraftigt och en dam ~70 suckar högljutt. Hon börjar omedelbart prata med en kvinna ~20 som precis satt sig bredvid henne.
Damen: Det här hände imorse också, men då åkte tre människor ner på bussgolvet!
Kvinnan: Ojdå, jaså.
Damen: Jaa, fast det var bara barn, som tur var.
När all Moët & Chandon tagit slut?
Smått & Gott, Göteborg
En blåvittsupporter ~40 ska precis till att beställa vid kassan.
Butiksbiträdet ~30: Vad vill du ha?
Blåvittsupporter: Öh… ge mig en hel special och… en kebabburgare!
Butiksbiträdet: Okej.
Butiksbiträdet gör specialen och kebabburgaren och räcker över maten.
Butiksbiträdet: Där har du. Var det något mer?
Blåvittsupporter: Ehm… ah, ge mig en stor stockholmare också.
Butiksbiträdet går omedelbart, utan förvåning, och hämtar en Pucko.
Cred: Hannes J
Hon kommer såå inte bli poked på facebook imorgon
Nattbuss 98 mot Viksäng, Västerås
Det är lördagskväll och två tjejer ~16 kliver på bussen. Det är uppenbart att de ska på fest. När de satt sig ner ringer den ena av dem till tjejen som förmodligen har festen.
Tjej 1: Hej, nu sitter vi på bussen på väg hem till dig. Vi ringer när vi kliver av så kan du förklara vägen till ditt hus… VA? Okej. Ah, hejdå!
Tjej 1 reser sig snabbt upp och drar med tjej 2 av bussen samtidigt som hon ropar: Fort! Vi fick inte komma!
Cred: Lajjn
Runt jorden. Och tillbaka.
Så! Tillbaka på Tjuvlyssnat efter en knapp månads frånvaro. Hur mycket har ni saknat mig? Jaså. Nähenä.
Säga vad man vill om Paris (vackert, segregerat, modernt, yadayada) men det är ett ypperligt ställe för den som fortfarande är lite sugen på att känna sig som en idiot.
Långbrunch på en liten sidogata inte långt från Luxembourg.
Brittiskt par vid bordet bredvid: Excuse moi, do you speak english?
Fransk servitör (nedlåtande): Yes, but of course you will have to speak French to me!
Aah, dessa härliga fransmän. Det kändes fint att så bara för ett ögonblick kunna luta sig tillbaka, plocka upp ännu en skiva lantbröd, rota bland någon av de 25 framställda marmeladerna och känna att ja, världen är precis så enkel. Alla gamla karikatyrer är sanna. Världen har smält samman men vissa saker går aldrig ur. Fransmän är onda.
Mitt sällskap, en petit liten fjäderlätt fransyska (26-årig reklamare, väldigt söt men jag ville bara bolla med henne, från hand till hand, för att se hur lätt det egentligen skulle vara), blev dock lite upprörd.
– This is not us! Väste hon på skorrande fransk-engelska och drog lite i sin sommarklänning.
– It´s those damn Charles de Gaulle-frenchmen!
En aning bittert att lämna ett strålande Paris och landa i ett svinkallt Stockholm med småregn piskande i ansiktet. Men det kändes bättre på tunnelbanan. Skrikande, Stureplansuppklädda 17-åringar med häxblandning. Tåget ljudlöst. Lite färskt kräks några stolar bort. Några emos med rinnande mascara. Bloggdissar. Män ~40 testar nya ringsignaler på mobilerna. Fint. Vissa saker finns ändå alltid kvar.
