Plats 5: Expressens kommentarfunktion
Jag har alltid undrat vem som läser denna tidning. En orgie i icke-nyheter och Otto Sjöberganska lögner. Man får en bättre bild när man läser kommentarer till artiklarna. Det är dårar förklädda till ”hederligt folk” som rasar mot allt från brottslingar till politiker. De tycker att det är viktigt att få skriva sin åsikt till artikeln, men inser inte att det är max 20 pers som orkar läsa igenom deras utlägg. Deras lycka blir total när en annan dåre svarar dem.

Tips: Arguing on the Internet is like running in the special olympics. Even if you win, you’re still a retard. Börja blogga istället!

Plats 4: Politikerbloggar
Politik berör. De flesta som sysslar med politik är antingen för taniga eller för tjocka för att kunna engagera sig i fysisk våld. Så de tar ut sin ilska på andra politikers bloggar. Högerbloggarna är i dominans och bashar vänsterbloggarna rätt rejält. Vänsterbloggarna svarar med att kasta sten. På riktigt.

Tips: Skapa riktig förändring, istället för att jiddra på bloggar. Era antagonister kommer ändå inte att ändra på sig genom anonyma kvädesord.

Plats 3: Svenska Fans.
Fotbollsgalningar och medelsvensson i en olycklig blandning. Killarna som alltid sa hora. Och bög! Kvinnor och homosexuella göre sig icke besvär. Tjejer som ändå finns på sajten kan emotse ett par knullerbjudanden i veckan. Även mycket rasism sinsemellan invandrargrupperna. Att t.ex. skriva att folk är ”jävla zigenare” är ok, då det mesta av hatet inte är ett problem för Svenska Fans, vars gratisjobbande moderatorerna inte hinner radera all skit.

Tips: Det är lättare att hata än att älska. Tänk om alla Nilssons skulle börja hata Anderssons på Facebook, istället för att bry sig om sin egen familj. Eller om Volvoarbetare spöade på Saabarbetare för att bevisa att man har bättre bilar. Fotbollshatet är lika idiotiskt på plan som på nätet.

Plats 2: Resumé/Dagens medias kommentarer
Den mest förvånade placeringen på listan. Mediefolket borde vara framgångsrika och glada. Men försök hitta en artikel hos dessa branchtidningar där det inte spys galla på någon det går bra för. Starka kvinnor har knullat sig fram, och männen outas för allt möjligt. Journalisterna och chefsredaktörerna på dessa tidningar är också riktigt hatade, och får sin del av bitterkakan varje dag.

Tips: Det är ingen som tror på era lögner ändå. Ansträng er för att kläcka en bra idé, istället för att kuckla på arbetstid.

Plats 1: Flashback
Freaks of society. En gång i tiden var Flashback underground. Nuförtiden är det ett tillhåll för all slags löst folk. Smygrasister, homofober, kvinnohatare, you name it! Alla har stora kukar, och har varit med om otroliga bravder. Underhållande skvallerdel dock, där folk hängs ut rätt rejält, och den första plats man (även journalister) uppsöker för att veta vem som gjorde vad. Men vad är sanning?

Tips: Det finns nog ingen räddning för er. Fortsätt att hata!

MSN, igår kväll:

Damon säger:
Vi kollar på problemet med att skicka in bidrag..Febers server ligger nere! Tack igen för ditt SMS, hade ingen aning!
Petter säger:
ah ok, inga problem
Petter säger:
ekade lite tomt i lådan när det var dags att fixa nya inlägg bara
Damon säger:
Jag förstår det..Jennie är pretty screwed imorrn antar jag!
Petter säger:
om det inte dyker upp något till imorgon – jajemen
Damon säger:
Haha, rätt åt henne!
Petter säger:
Hur menar du?
Damon säger:
Men hon är alltid så glad och bekymmerfri!
Damon säger:
Nu är hon körd..
Petter säger:
Hmm, ok
Damon säger:
Det blir verkligen Jennie-slakt av kidsen imorgon! ”Det där var inte roligt!” Hehe!
Petter säger:
Du, jag kollar på fotboll, har inte tid att prata mer
Damon säger:
Jaha ok…
Damon säger:
FUCK, JAG HAR BYTT DAG MED JENNIE SÅ DET ÄR JAG SOM MÅSTE LÄGGA UPP PÅ ONSDAGAR JU!!
Petter säger:
haha!
Petter säger:
sucker

Lite märklig gårdagskväll. När jag scrollade igenom vår maillista med inskickade tjuvlyssningar knackade det plötsligt på dörren. Det var grannen mittemot. ”Fel på abonnemanget. Min telefon funkar inte”, sa hon glatt. ”Är det lugnt att jag kommer in och lånar din?”

Grannen gick omkring en liten stund i lägenheten. Inspekterade bokhyllorna. ”Jag gillar också ord… Förresten, vill du ha en öl?”. Hon höll upp några kalla Sofiero och log.

Kvinnan satte sig ner i min gamla vinröda öronlappsfåtölj och pekade menande att jag skulle sätta mig bredvid. ”Man är väl en god granne”, tänkte jag. Som hastigast lade hon handen på mitt vänstra knä, förmodligen av en tillfällighet. ”Säkert att du inte ska ha en öl?”

Vi pratade en stund, så som man gör grannar emellan. Hon var trevlig. ”Du vill inte följa med in till mig då?” sa hon medan tårna råkade röra vid mitt ena ben. ”Bara en halvtimme eller så?”. Jag avböjde. Sa att jag, eh, ”fortfarande hade saker att göra klart”. Grannen var lite full. Berättade att hennes ”pojkvän” mördat någon. Suttit inne tio år. Hon ”gillade farliga killar, kunde inte hjälpa det”. Jag hostade, kollade på klockan. Grannen knäckte en ny öl.

Några minuter senare hade hon fått låna telefonen och jag kände att jag hade gjort tillräckligt. ”Knacka på när du känner för det”, sa hon och försökte se mig djupt i ögonen. ”Vi bor ju så nära varandra”. En kram senare var det över.

Tio minuter passerade. Nya knackningar på dörren. ”Ursäkta, älskling”, sa grannen. ”Min telefon funkar inte igen. Kan jag kanske få låna din?”

Tyvärr kunde inte vi på redax infinna oss på årets bokmässa, men om vi hade gjort det hade det låtit ungefär så här…

SCEN 1

Bokmässan, Göteborg

Eftermiddag (september).

DAMON, JENNIE, MARIE och PETTER sitter i en monter och säljer böcker. BJÖRN RANEDLID går förbi, men hejdar sig och går fram till de fyra.

Björn Ranelid Får jag fråga, vad händer här?
Björn Ranelid lutar sig fram.
Damon Tjena. Vi säljer lite böcker.
Björn Ranelid Naturligtvis, vi är ju på bokmässan. Men vad är det för slags litteratur?
Jennie Ja, vad ska man säga? Underhållning?
Hon tittar på de andra.
Petter Alltså, man kan säga att vi har sammanställt det bästa från vår blogg Tjuvlyssnat.se.
Marie (gör citattecken med fingrarna) ”Här publicerar vi vardagliga samtal som vi och våra läsare hört runtom i Sverige. Ibland roligt, ibland tragiskt, och ibland bara knäppt. Men alltid anonymt.”
Björn Ranelid Jaha, nähä. Den bloggen känner jag dessvärre inte till.
Damon Det här är vår andra bok, den första kom i januari 2007.
Björn Ranelid Jaså, minsann. Har ni skrivit den själva?
Marie Vi har redigerat och rubriksatt lyssningarna. Mycket av det som kommer in är ju en svensklärares mardröm.
Björn (skeptiskt) Ni har alltså inte skrivit böckerna själva? Själv har jag skrivit 24 böcker.
Damon Aha. Vad heter du då?
Björn (förnärmat) Ranelid, Björn.
Damon Hah, är det du som har den där jaggan med registreringsskylten RANELID? Jag har fan sett en sån bränna omkring på söder.
Björn Ranelid Jag har en Jaguar, ja.
Damon Sweeet. Jag vill ha en som det står DADDY COOL på. En riktig…
Björn Ranelid (avbryter) Mest känd är jag emellertid för mina böcker. Människor som aldrig träffat mig tror att jag skryter och överdriver. Det är väldigt otäckt. Om jag skulle upprepa vad som stått i de 800 till 900 recensioner som skrivits om mina böcker skulle du säga: ”Men så får man ju inte säga.” Hur gör man då?
Jennie (artigt) Oj, det var många recensioner. Vi fick en hel del i januari, men 800 till 900…
Björn Ranelid Här på mässan ska jag göra tolv framträdanden, det är mest av alla Sveriges författare. Men sådant får man inte säga i det här landet.
Petter (ironiskt) Får jag peta på din arm?
Björn Ranelid (allvarligt) Helst inte. Vet ni att jag har gjort ungefär 2 750 framträdanden sedan den 5 oktober 1983?
Marie (lågt): Inte för att du räknar.
Björn Ranelid Förlåt mig?
En äldre kvinna stannar till och bläddrar i en Tjuvlyssnat-bok.
Äldre kvinna Nej, så skojigt! Är det den där roliga sidan i bokform?
Petter Javisst, nu i en monter nära dig.
Björn Ranelid Jag har ju själv en ny bok på gång. Öppet brev till George W Bush: paradisets nycklar hänger i helvetet – en sann berättelse.
Äldre kvinna (ignorerar Björn Ranelid) Och här är den där tokiga om pappan som kissar i handfatet. Hohoho.
Björn Ranelid (fortsätter) Den liknar ingenting annat. Ingen kommer någonsin att skriva en sådan här roman om George Bush. Om Da Vinci-koden sålde i 25 miljoner så skulle den här sälja 50 miljoner.
Äldre kvinna Vad kostar den?
Björn Ranelid 210. Utan moms.
Äldre kvinna Nej, Tjuvlyssnat-boken.
Björn Ranelid Vet inte tant att de inte ens har skrivit boken själva? Min bok däremot är den viktigaste som givits ut i Sverige på 40 år. Jag har spänt bågen konstnärligt och litterärt till bristningsgränserna.
Äldre kvinna (tveksamt) Jag vet inte, jag är ute efter något underhållande.
Björn Ranelid TILL BRISTNINGSGRÄNSERNA!
Damon (till den äldre kvinnan) Vanligtvis kostar vår bok 150, men eftersom du är så het så kan du få den för 50. You MILF you.
Den äldre kvinnan rodnar.
Äldre kvinna Äsch, du din…
Björn ser mer och mer frustrerad ut. Han rycker tag i den äldre kvinnans kavajslag.
Björn Ranelid Ska du stödja de här pajasarna? Har de fått Augustpriset OCH spelat i både Malmö FF:s och Helsingborgs IF:s A-lag? Har de jobbat som filosofilärare? Kan de tala i tre timmar om mina böcker utan manuskript?
Marie Du menar inte ”sina”?
Björn Ranelid Nej, MINA böcker.
En arrangör kommer förbi.
Arrangör Är det något problem? Jag hörde höjda röster.
Björn Ranelid drämmer näven i bordet.
Björn Ranelid Ja. Om man kallar Tjuvlyssnat-redaktörerna för författare, då då vill jag inte vara författare längre.
Arrangör Tanken är ju att bokmässan ska visa upp olika slags böcker.
Björn Ranelid Som jag sa: då vill jag inte vara författare längre. Öppet brev till George W Bush får signera sig själv.
Björn Ranelid stormar därifrån, högröd i ansiktet av ilska.
Damon Duude…
Arrangör (ropar) Snälla, Björn, vänta. Gå inte!
Björn Ranelid vänder sig om och tittar på dem.
Arrangör Du glömde ditt lipgloss.
Björn Ranelid smäller igen dörren. En stund senare hör man hur en Jaguar startar.

Allt medan Damon skickar hetsmail sitter jag här och väntar på att dagens femte kopp kaffe ska landa. Snart, mycket snart, sätter koffeinfrossningarna igång. Härligt. Det är bara så synd att något alltid saknas, det där som får en att passera den slutgiltiga Jamba-gränsen. Mhm, yuknowhaimsayin – en iced decaf triple grande five pump soy no whip Mocha.

Mm, Starbucks, du välsmorda böna! Slitna, bekväma soffor, lite nedtonat amerikavulgo, kaffevarianter med tolv namn, kanske någon Feist-låt ur högtalarna och ja, överhuvudtaget inte så lite hemtrevligt. Starbucks ÄR Sverige. Så var är det någonstans?