Kategoriarkiv: Bakom rubrikerna

”Bakom rubrikerna”, även känt som blogg-i-bloggen, är en kategori avsett för blogginlägg, krönikor och reflektioner om olika ämnen. Här hittar du nyheter, skvaller, fånigheter och guldkorn från Tjuvlyssnats historia.

”We can have stupid merch in this country! We can do that!”

Det finns fortfarande mycket att lära sig av amerikanernas sätt att alltid, alltid, hitta nya fantastiska produkter att kränga. Presidentvalet är naturligtvis inget undantag. Den senaste i raden (och i min mening ett steg upp från Barak Obamas roliga freaktechno-ringsignaler, aka ”Worst Idea Ever”) är Hillarys nutcracker. Funkar vid så många tillfällen! Fixa en Maud eller Mona och en het kandidat till Årets Julklapp är serverad.

Hillary-nuts

Naturligtvis fick ovanstående mig att tänka på vad för figurer man kan göra från Tjuvlyssnat. En hotbrevsskickande läsare? En frätande småbarnsmamma? Njae. Måste finnas betydligt bättre. Några förslag?

Vad svarar man på ett sånt här mejl?

Subject: idé från en full xxxx

Hallo!

Nu sitter man och är lite full sådär på en måndag och kommer då på lysande idéer.
Ni borde boka en lokal (eller klubb) här i sthlm nån gång, och bjuda in alla från tjuvlyssnat (plus annat folk såklart).

Nu är det ju så att man (läs: jag) hamnar i en hel del roliga diskussioner med folk bland kommentarerna, och det vore kul att se personerna bakom alla nicknames, vilket leder till nästa idé. Ni borde vid dörren/entrén ha namnskyltar, så man kan fylla i sitt ”nickname” man har i kommentarerna, och så blir det hela en härligt nördig fest där man kan se vem som är vem. Tror det skulle uppskattas, eller så är det jag som är för full så här en måndag.

Ha det! /XXXX

Istället för…

Här låg en text om första gången jag träffade Marie. Det var ett mer än lagligt tillkrånglat inlägg så nu åker det i soptunnan. Ner och bort. Kanske kommer något bättre på dess plats framöver. Tills dess får ni leva med en gammal favorit i repris.

Less is not always more

De kan aldrig bli för stora. Inte heller för välutrustade eller ha för många finesser. Och de har, oftast i alla fall, något spännande att visa. TV-apparaterna alltså. För det är ju en av de marknader där mottot lyder ”ju större desto bättre”. Annars ska ju det mesta i teknikväg nu för tiden vara så litet att man får leta i evigheter för att överhuvudtaget hitta dem. Mobiltelefonerna till exempel, och så mp3-spelarna för att bara nämna två. Jag och sambon ”investerade” (ja, det låter ju så mycket mer rättfärdigt om man säger så) nämligen i en 40-tums LCD-TV nyligen. Kanske inte det allra största man kan ha men i alla fall det allra största man kan ha i en normalstor 2:a (eller ja, i alla fall det allra största en kille kan övertyga flickvännen att köpa). Vi har dock ett smärre problem med bilden vars rytm flippar ur när man spelar upp filmer (vilket trots allt inte är det mest avancerade man kan göra med en TV). Nåja, det är väl smällar man får ta helt enkelt… För den är ju faktiskt väldigt stor. Och det är ju trots allt storleken som räknas.