Hämnden är ljuv(ligt god)

Buss 206, Lidingö

Två tjejer ~15 går på bussen. Tjej 1 pratar i telefon.
Tjej 2 (när tjej 1 pratat klart i mobilen): Vem var det?
Tjej 1: Jakob.
Tjej 2: Han vägrar prata med mig efter jag gav tillbaka för att han kallade mig hora.
Tjej 1: Vad kallade du honom?
Tjej 2: Nää, jag vägrade bjuda honom på kladdkaka.

Saker ni inte visste om Jennie

Det heter ju att man måste offra sig för konsten. Något som fotot här nedan vittnar om. Det är taget i en fotoautomat på centralstationen i Malmö mitt i morgonrusningen. Vad som inte framgår riktigt av fotot är det faktum att jag endast har en handduk för överkroppen. Eller att förhänget, som är menat att skydda för insyn, är extremt kort. Det blev nog en hel del intressant underhållning för Malmös resenärer den morgonen. Men det bjuder jag på. Man måste ju som sagt offra sig för konsten. Särskilt när det gör en berättigad till studiestöd.

Och nej, jag är ingen utpräglad exhibitionist, jag får bara väldigt skumma läxor på min designutbildning…

Mannen som förväxlades med Snoop

Gröna linjen, mellan Slussen och Gullmarsplan

En mamma med ett litet barn ~3 upptar utrymmet närmast dörrarna. Inom nåbart avstånd sitter en mörk, krullhårig man ~30 med huvudet bortvänt från mamman och barnet. Barnet tar mod till sig och klappar mannen på huvudet.
Barnet (glatt): Vovve!
En munter stämning infinner sig i vagnen, och inte ens den krullhåriga mannen kan hålla sig för skratt.

Cred: Katrin

Tills döden skiljer dem åt

Gröna linjen, mellan Medborgarplatsen och Skanstull

Det är rusningstrafik och folk trängs på tunnelbanan som om det vore den sista resan. Två killar ~16 börjar prata om fel som kan uppstå på tunnelbanan.
Kille 1: Tänk om dörrarna skulle öppnas nu. Folk skulle bara rasa ut i mörkret…
Kille 2: Haha, jaaa. Vad fan skulle man göra då liksom?
Kille 1: Jag hade nog dragit tag i nån, dig till exempel. Det hade känts så mycket bättre att få med sig nån man känner, haha.
Kille 2 blir tyst.

Cred: Patrik