(Ett gäng killar ska beställa.)
Kille ~20: Vad har ni för pajer?
Kassörska: Äppelpaj och hjortronpaj.
Kille ~20 (spelar dum, de andra skrattar): Hjortron…vad är det?
Kassörska: Det är hjortron.
Kille ~20: Hjort…hjortron, är det det där djuret?
Kassörska: Ja just det, det är deras päls.
Fortsätt läsa "Tack, då vet man var den där pikanta smaken kommer ifrån"
"Men, får Mållgan följa med?"
(En syster ~30 kommer ut i väntrummet och ropar upp en mans namn. En herre ~50 reser sig och hälsar på henne.)
Syster: Du kan ställa dig längst bort i korridoren och vänta ett tag så ropar jag in dig när vi är redo.
Man: Ok, jag ställer mig borta i hörnet, precis som Alfons Åberg.
Syster: Em, ja, ställ dig du i hörnet som Alfons Åberg.
Fortsätt läsa "Men, får Mållgan följa med?"
Bara för att man är en godisgris, behöver man inte bete sig som ett svin
(En pojke ~10 skriver en skylt till det bord där han låter folk smaka på
hans egengjorda marsipangodisar.)
Pojke (skriver): ”Mäst pris värt i stan? Godis helt grattis!”
(Tant ~ 70 går förbi och ser vad pojken skriver)
Tant: ”Mest” stavas med e, ”prisvärt” är ett ord, och jag antar att godiset är ”gratis” och inte ”grattis”.
(Pojken kollar på tanten utan att säga något, tanten börjar gå därifrån.)
Tant (vänder sig om till pojken igen): Och förresten, dina
godisar har inget pris, hur prisvärda är de då?
(Tanten går tillbaka, tar en marsipangodis och går därifrån.)
Fortsätt läsa Bara för att man är en godisgris, behöver man inte bete sig som ett svin
"Annars tycker jag 'Stinky' är ett riktigt gulligt namn"
(Två tjejer ~15 står framför speglarna och den ena tar fram en lite speciell parfymflaska.)
Tjej 1: Vilken fin! Vad heter den?
Tjej 2: Vilken då?
Tjej 1: Den där! (hon pekar på den.)
Tjej 2: Den heter inget.
Tjej 1: Alltså jag menar parfymflaskan.
Tjej 2 (irriterad): INGET.
Tjej 1: Vad heter parfymen!?
Tjej 2: Alltså jag döper inte mina grejer!!
Fortsätt läsa "Annars tycker jag 'Stinky' är ett riktigt gulligt namn"
Och det var början på en lång och underbar vänskap…
(Tjej ~25 träffar på man ~65)
Tjej: Nej men hej, ursäkta för i måndags kväll.
(Mannen ser frågande ut.)
Tjej: Ja när jag gapade och skrek så, när jag kom hem vid åtta. Jag hade ramlat i leran och skitat ner kläderna så jag var så jävla förbannad. Det var tydligen någon i huset som ringt och anmält mig, vet du vem det var?
Man (avvaktande): Nja, nej det har jag ingen aning om.
Tjej: Ja du får ursäkta, men jag var så jävla förbannad, helt lerig.
(De sitter och småpratar om det ungefär två hållplatser.)
Man: Var byter du då?
Tjej: Men den här går ju hela vägen till Almedal
Man (muttar först något ohörbart): Byter du vid Korsvägen eller ska vi byta här?
Tjej: Men den här går hela vägen vet du, det är den andra som man måste byta om man åker, den här går hela vägen till Almedal.
Man: Men jag bor ju inte vid Almedal.
Tjej: Men, är inte du min granne som bor längst upp? Du är jättelik honom!
Man: Nej, jag bor vid Botaniska.
Tjej: Men herregud, du är jättelik min granne
M: Ja, och du är jättelik en som bor i mitt hus.
(De blir tysta en stund)
Tjej: Man får inte bjuda på en öl?
Fortsätt läsa Och det var början på en lång och underbar vänskap…