Coop Nära, Midsommarkransen
Flicka ~4: Maaammaaaa…. får jag en glass?
Mamman: Nej.
Flickan: Snälla mamma, får jag en glass?
Mamman: Nej, tjata inte!
Flickan: Om jag inte tjatar, får jag en då?
Mamman: Kanske det kanske…
Flickan: Mamma, jag tjatar inte… Mamma, jag tjatar inte om att få glass! Mamma, om jag inte tjatar så får jag väl en glass? Mamma, jag tjatar inte!
Tjat i stora lass om glass.
Omvänd kakofoni.
Hoppas att hon fick sin glass, eftersom hon inte tjatade?
Oh god..
Nu minns jag varför jag inte tänker skaffa barn.
Labbis: Bra. Håll fast vid det.
Hade jag varit föräldern till den här ungen hade jag sagt: ”Din argumentationsteknik håller inte.”
Enfaldig vinner…
Jag slår vad om att hon fick en glass av sin äckliga curlingmamma sen.
Har jag sagt nej så är det nej. Efter nej kommer inte ”kanske om x”, det är en dålig kata.
Ergo: Vissa föräldrar har det precis som deras ologiska agerande förtjänar uppenbarligen, synd bara att omgivningen får öronslitage också på kuppen.
Om mamman säger nej bör hon ha en anledning till det – man bör tänka igenom sina nekanden – och det borde inte förändras av tjat eller icketjat.
Det är våra barn det i ett nötskal! ;D
På internet så är alla experter på barnuppfostran.