Spårvagn, Göteborg
En flicka ~9 och hennes pappa sitter på spårvagnen. I närheten sitter en tjej ~18.
Flickan (om tjejen): Kolla pappa hon har örhängen! Och piercingar!
Pappan: Ja, hon är ju inte 9 år, så hon får ju ha piercingar.
Flickan (börjar slicka på sätet framför henne): Kolla pappa jag hånglar!
Pappan: Nej men, du kan ju inte hålla på och slicka på saker!
Cred: Linn
Pendeltåg, Stockholm
En pojke ~10 och hans pappa har varit och handlat och är nu på väg hem. Pappan har köpt ett nytt tv-spel till pojken som är otroligt exalterad över detta.
Pojken: Åh pappa, jag ska spela mitt nya spel hela kvällen!
Pappan: Nej det går inte, du får vänta tills imorgon. Farmor är ju hemma hos oss.
Pojken: Va? Nej, inte den tanten igen…
Ungarna är alltså 9-10 år?
Låter som om dom vore 4-5.
Jag tycker det låter som om ungarna är 14-15… Så beter många sig på högstadiet idag.
Utdragen trotsålder eller tidiga fjortisar?
Tydligen har pappan i det första fallet en tidsbegränsning på hur länge hon får slicka. Antar att ”hålla på” innebär regelbundet slickande, typ heltidsslickande, 8 timmar i dyget. Kanske han godkänner festslickande endast på veckosluten, endast för nöjes skull.
Hårda pix att man inte får spela dataspel när farmor är i närheten. Hångla med spårvagnssäten är bara konstigt.
Grabben ska respektera sin farmor. Hon kanske inte finns kvar om några år. Om någon annan redan slickat på sätet, blir det inte hångel då?
Haha, respektera nån för att de kanske dör imorn. Bäst.
Pappan vill inte tydligen att farmor spöar pojken i Dance Dance Revolution.
Bara jag som tycker det är äckligt att hon slickar på sätet?
#6. Tjej pa KTH: +1
Att pojken är exalterad är väl inte alls ”otroligt” utan tvärtom fullt Troligt.
Detta oftast motsägelsefulla förstärkningsord missbrukas otroligt ofta…
#5 Högerhäntas dag
Nu svär jag antagligen i kyrkan, men i så fall får det väl vara så. Det här snacket om att ”var rädd om mormor/morfar/farmor/farfar/faster Agda/kusin Göran” står mig verkligen upp i halsen! Det där med att man bara måste älska sin släkt är det överskattade snack jag någonsin hört. Du vet ingenting om vad hans farmor är för människa! Alla släktingar är inte bra människor.
Varför är det så självklart att man ska älska sin släkt? Vissa av släktingarna träffar man i princip aldrig, det är så sjukt överskattat med t.ex. släktträffar, och att fira jul med några andra än absolut närmaste familjen skulle jag aldrig ens fundera på.
#8. J, Precis… Tycker man skall slopa ålder som ett argument i dessa situationer.. gäller även hur man uppför sig mot andra. Vare sig man har att göra med en ung eller äldre människa skall man ju visa respekt.. och det gäller från bägge håll..
#5 Högerhäntas dag: ”Om någon annan redan slickat på sätet, blir det inte hångel då?”
Någon har hursomhelst säkerligen suttit på sätet så det är bäst att inte fortsätta spekulera i vad det blir när hon slickar på sätet.
Jag kommer ihåg senast jag hånglade upp ett säte i brygga. Fina tider.
@Strummerboy: Precis min tanke.
Vad äckligt det måste vara att sätta sig i någons hångel.
Epic fail för parenting. Man köper väl inte TV-spel till ett barn som inte kan få grotta ner sig i det meddetsamma?
Va va va? Ska det vara på det här viset? Ska det det?
Barnmisshandel säger jag. ;-)
#19: Jupp, epic fail. Som pappa låter man inte farmor störa TV-spelandet, ska man skaffa barn får man lära sig att uppfostra sin morsa i vilka regler som gäller. :)
inte så normalt att en unge på 9 slickar på saker kanske. eller kommenterar hur folk ser ut heller tycker jag. ”Lite hyfs kanske vore på sin plats” :)
Nog så konstigt att flickan slickar på sätet men bör inte pappan bli lätt överraskad över att hans 9-åriga dotter använder ordet ”hångla” så frispråkigt? En tillrättavisning på det? Eller en förklaring? Något??? VIll vara en fluga på deras vägg när hon är 15! ;)
Undrar också vad den andra farsan klämde fram när sonen kallade hans mor för ”den där tanten”??
Om hon slickade på sätet framför, så var det förmodligen på baksidan av stolsryggen. Alltså inte ett fall av rövslickeri, men kanske nog så äckligt ändå.
perra: Nej, nej, nej. Det här med uppfostran är helt ute. Vi kan ju inte hålla på och förtrycka våra barn och säga åt dem vad de ska göra hela tiden, det är ju taskigt.