“Run! It´s alive!”

Passexpeditionen, Polishuset, Lidköping

En kvinna ~45 har just tagit sitt passfoto och skrivit sin namnteckning. Damen bakom luckan börjar knappa lite på sin dator. Det går en liten stund.
Damen bakom luckan: Och nu kommer det värsta av allt…
Kvinnan (undrande): Jaha?
Damen bakom luckan: Om du tittar på dataskärmen där så kommer du strax att få se hur du ser ut…

Det här kan vara början på en underbar vänskap

Sverige har inte varit snällt mot mig. Efter min hemkomst, ännu ovan vid polarvädret, har jag fått ta emot Förkylningen från helvetet. Inget ”Får det lov att vara?”, inget ”Vore det inte härligt med en…?”. No nuthin´! Bara – här får du din jävel. Host och snörvel. Det enda jag kan roa mig med är att spara ut ett imponerande skägg. Ah, skägg. Stickigt, lite fult, lite omodernt. Jag gillar det allt mer. Till ljudet av dess expandering sitter jag här likt en annan Howard Hughes och funderar på när jag ska ta det sista steget ut; Låsa lägenheten, fördjupa mig i min André Breton och vägra svara på bultandet på dörren utanför. Det blir dåligt med tjuvlyssningar. Kvalitetstid. Bara jag och mitt skägg.

Beard-Ooo